Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brast kolonnens anförare. Jag tror, pojkar, det är bäst vi
försvinna härifrån så fort som möjligt! och han gaf
befallning till uppbrott. Soldaterna spände hastigt för sina hästar
och skyndade öfver floden. Blott Vanheerden stannade kvar.
Han gjorde vagnen fri från det sårade djuret och sökte få
upp den andra hästen. Men denne tycktes hafva skadat sig
i fallet så, att den var omöjlig att resa.
Vanheerden t}rcktes i öfrigt ej vara missnöjd med detta
oväntade tillfälle. Han hade nu gjort sina iakttagelser här i
belägringsområdet, och under de senaste dagarne gång på
gång frågat sig, hur han nu skulle lyckas slippa ut ur det
engelska lägret. Nu var han dock fri och ej observerad af
någon; hvem kunde veta, om ett så lämpligt tillfälle
någonsin mer skulle återkomma; han ville i alla fall söka draga
nytta af det.
Beslutsamt lämnade han vagnen i sticket och gick öfver
floden. På vänster hand låg hufvudkvarteret, och staden rakt
fram. Denna hade han ännu ej varit inne uti, därför kändo
han sig hågad, att göra en visit där. Kanske kunde han
därifrån obemärkt komma öfver till boernas nordligaste position,
där han kände alla vägar och stigar.
På afstånd sedd gjorde staden ett inbjudande intryck.
Så mycket större blef hans förvåning, då han hade de första
husen bakom sig. Förutom kyrkobyggnaden var flertalet
hus af plåt med sönderslagna fönster och delvis äfven
sönderskjutna. Gatorna voro i uslaste tillstånd. Här och där låg
ett kadaver af en häst eller åsna och spred en förpestande lukt
omkring sig, utan att någon tycktes göra sig besvär med
att gräfva ned det eller eus skaffa bort det från gatan.
Vanheerden hade kommit nästan ända fram till kyrkan,
utan att han mött andra än indiska handelsmän, hvilka skyggt
och hastigt smögo utmed husväggarne, gingo in i den ena
eller andra förgården till något af husen eller försvunno bakom
häckarne.
Nu först märkte Vanheerden, att nästan alla invånarne
tycktes dragit sig tillbaka från husen. Men han observerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
