Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det såg näsfcan ut, som voro vi fullständigt afskurna af
fienden. Men generalen förtviflade ej, utan förde oss midt genom
den engelska kolonnen. Han ämnade låta oss gå öfver
Mod-der vid Paardeberg för att där komma upp på landsvägen
till Blomfontein. Er son, Willem, och jag befunno oss i
ef-tertrafven, där engelsmännen voro oss tätt i hälarne. Nästan
dagligen förekommo mer eller mindre häftiga strider. En
afton öfverföll fienden oss med sådan öfvermakt, att vi hastigt
måste utrymma vår stridsställning. I brådskan blef en kanon
kvar, ty hästarne framför den blefvo nedskjutna. Willem
märkte detta, och att gå ifrån med en sådan förlust var alls
icke i hans smak. Snabb som vinden hade han lyckats skaffa
ett nytt anspann, sprängde fram med detta och hämtade
kanonen midt för engelsmännens näsa och under deras eld. Han
hade redan lyckats få kanonen i säkerhet, då en granat
tjutande slog ned midt i våra led. Vi skilj des blixtsnabbt åt, och
ingen af oss blef sårad undantagandes Willem, som nyss så
trotsigt bjudit fienden en ypperlig skottafla. Träffad i
bröstet af en järnskärfva, sjönk han ned på marken. — Döende
räckte han mig sin blodiga hand och bad mig framföra b ans
sista hälsningar till eder. Då hans tappra hjärta upphört
att slå, tog jag hans ur och öfriga småsaker för att lämna
er dem som minne.
o
Ater höll Vanheerden handen för ögonen, hustrun
snyftade häftigt och öfver Piets kinder rullade klara tårar. De
öfriga, äfven den unge främlingen, tego. De ville ej störa
de anhöriga i deras hjärtslitande sorg.
— Hur har ni då kunnat undgå att blifva
tillfångatagen?
— Det har jag en ren tillfällighet att tacka för, boas.
Kort efter det Willem stupat, blef jag af vår fältkornett
skickad till hufvudkåren med en rapport och följde sedan med
dem österut. Vid Koedoesranddrift gjordes halt och
höjderna söder och norr om dem besattes. Morgonen därpå
skulle jag uppsöka mina kamrater, men blef anropad af
öfverste de Villebois-Mareuils’ adjutanter, då jag passerade dem,
och uppfordrad att deltaga i en rekognosceringsridt. Öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
