Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sten ämnade leta reda på en viss väg, men i stället för att
lyckas därmed förirrade vi oss i terrängen. Då vi märkte
detta, stego vi upp på en kulle för att se oss omkring. Vi
funno oss snart tillrätta, men märkte också till vår förfäran,
att engelsmännen från alla sidor marscherade fram mot de
våra. Jag skiljde mig från öfversten, ty jag ville försöka att
komma tillbaka, men jag måste uppgifva denna min afsikt,
då jag öfverallt stötte på engelsmän.^ Det återstod mig
intet annat än att rida till
Blomfontein, dit också
öfversten och hans adjutant
snart anlände.
Nu kom en
kaffer-flicka ut med en lampa
och började ställa i
ordning aftonmåltiden, men
maten förblef orörd. Ej
ens den unge boern kunde
förmås att äta, då han såg
den djupa sorg, han
framkallat hos alla.
Vanheerden satt stilla och sluten
inom sig själf. Gång på
gång syntes det, som hela
hans kropp skakade.
Plötsligt kastade han dock
hufvudet tillbaka och reste
sig. Med osäker hand tog han det på bordet liggande uret
jämte småsakerna, tackade främlingen och bad honom betrakta
sig som gäst på farmen, hvarefter han vände sig till sin
alltjämt snyftande hustru, sköt sin arm under hennes, lyfte henne
nästan med våld från hennes plats och förde in henne i
boningshuset.
Tysta och stilla, utan att utbyta ett ord, följde de andra
efter, och en kort stund senare hördes en dämpad, men
högtidlig och harmonisk sång från ett af rummen.
Hjältebragder. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
