- Project Runeberg -  Hjältebragder. Skildringar från boerkriget /
209

(1904) [MARC] Author: Johannes Kaltenboeck Translator: Carl Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för våra barn, att de må kunna lefva som frie män i ett fritt
land, så som Gud hittills låtit oss göra.

Boerna hade uppmärksamt åhört talet, och deras
ansiktsuttryck hade så småningom klarnat upp. Talrika
instämmanden bekräftade, att de fiästas åskådning öfverensstämde
med generalens. Då De Wet kommit till den punkt i sitt tal,
där han påpekade, att boerna rent af skulle kunna komma
att strida mot kineserna i engelsmännens led, började en del
af dem att skratta, under det andra med energiska gester och
utrop gåfvo tillkänna, att de ej någonsin ville vara med om
något dylikt.

De Wet hade alltså med diplomatisk skicklighet gifvit
den häcklade handopersfrågan en sådan vändning, att han
kunde anse de motsträfvige boernas motstånd brutet, och
denna fråga därmed afgjord.

Men ännu andra, betydligt svårare sorger tyngde den
o böjlige mannen.

Boernas eftergift hade synbarligen gladt honom. Nöjd
och glad såg han ett ögonblick ned på krigarskarorna vid
sina fötter, men molnet på hans panna återvände snart —
han steg ned från vagnen och vinkade sina närmaste
befäl-hafvare till sig.

Tigande återvände han med dessa till sitt tält och satt
en god stund drömmande och tänkande, tills han slutligen
med en gest af ovilja for upp ur sina grubblerier.

— Det är förfärligt;., sannerligen, jag skulle hållit det
för möjligt! kom det likt ett åskslag öfver hans skäggiga
läppar. Handen, hvilken han med utsträckt pekfinger svängt
omkring i luften som en svärdspets, lät han tungt falla ned
på knäet.

— Hvad är det, som förmår reta upp er till den grad?
frågade en jättelik, med dam och svett betäckt ryttare, som
tydligen nyss återvändt från en längre ridt och utan
omständigheter slagit sig ned i de förtrognes krets.

— Att engelsmännen numer börja kämpa, icke med
gevär utan med andra vapen, svarade Yanheerden, då De

Hjältebragder. 14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:07:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sahjalte/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free