Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wet, som åter dragit sig tillbaka inom sig själf, blef svaret
skyldig.
— Det kommer utan tvifvel an på, menade en redan till
åldern kommen man med ett djupt ärr på vänstra kinden, att
engelsmännen fullkomligt tappat hufvudet, och att de ej kunna
förstå öfverlägsenheten i vår taktik, vår spiontjänst, vår
rörlighet och våra hästars större spänstighet. Vi ha ju dragit dem
duktigt vid näsan, men hvilken förnuftig människa vill påstå,
att det ej skett på naturligt sätt.
— Precis min åsikt, inföll Vanheerden och tillfogade
med en blick på den jättelike ryttaren: Engelsmännen tro
utan tvifvel att vi öfverallt i landet få hemligt understöd af
de hemmavarande boerna. Blott på så sätt låter det förklara
sig, att en hvar boer skall vara förpliktad att anmäla hvarje
fara, som från vår sida kan hota de engelska
förbindelselini-erna, till britternas närmaste militärpost. Underlåter boern det
eller gör han det ej i god tid, skall hans farm och hem utan
nåd och barmhärtighet brännas och hans mark indragas.
Redan har ett ej obetydligt antal sådana fall kommit till vår
kännedom.
— Haha! svarade jätten med ett bittert skratt. Då kan
jag uppvakta med helt andra nyheter. — Som ni vet,
kommer jag direkt från järnvägen.
— Hvad är det? Hvad vet du, Jan? frågade männen
ifrigt.
Jan tog fram ett stort, tryckt papper ur bröstfickan och
räckte fram det åt männen, med vrede målad i sitt ansikte.
— En proklamation, en notice från den engelske
öfver-befälhafvaren; en trasa, som dock är innehållsrik nog att kunna
bringa många fredliga människor i elände och fördärf.
Papperet har utdelats på farmarne i närheten af Lindley och
har naturligtvis äfvon fallit i mina händer.
Vanheerden tog emot proklamationen, och effcer blott en
hastig blick på densamma steg vredens rodnad upp i hans ansikte,
under det högra handen, som hvilade på hans knä, knöt sig.
— Läs! befallde De Wet och Vanheerden läste:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
