- Project Runeberg -  Hjältebragder. Skildringar från boerkriget /
225

(1904) [MARC] Author: Johannes Kaltenboeck Translator: Carl Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Slutligen såg han sig vid målet.

Han lättade skänkelns tryck mot hästens sida och lät
tyglarne falla ned på djurets manke. Steg för steg förde
hästen honom framåt, under det dagen så småningom
återvände.

Då sköt den första solstrålen ut öfver slätten och
skingrade nattdimmorna.

Plötsligt stannade Vanheerden. Hvad var det?

Häftigt fattade han tyglarne och drog dem åt sig, under
det han stirrade mot farmen.

Hvar fanns den grågröna, gräsbetäckta gafveln, som eljes
lyste så vacker mellan den gamla trädhäcken? Hvar voro de
hvita fönsterposterna med de grönstrukna luckorna, som eljes
hälsade honom så vänligt?

Var det en gyckelbild, alstrad af hans eljes så starka
ögon? Eller hade Tommy Atkin också här svängt sin
brand-fackla? Hade också här den engelske öfverbefälhafvarens
hotelse blifvit verklighet och kanske beröfvat Vanheerden
det sista af hans lifs lycka?

En vild smärta kändes i hans bröst och virriga,
oordnade tankar korsade sig i hans hjärna.

Nej! Tusen gånger nej! Det kunde icke vara så!

Men hans öga hade ej bedragit honom. Hvad han
redan på afstånd sett, befanns vara en grym verklighet. Blott
murarne på hans hus stodo ännu upprätta, och hela den
härliga frukten af hans lifs arbete utgjorde nu en
förstörelsens tafla.

Hans puls började slå häftigt, och han kunde ej klara
alla de tankar, som i ett nu stormade genom hans hufvud;
de formade sig till en enda tryckande känsla af raseri och
bittraste sorg.

Plötsligt jämnade sig dock hans anletsdrag, hans min
blef lugn och kall, och han red fram till de svartnade
resterna af det forna huset. Där såg han, hur något rörde sig
i den på motsatta sidan liggande köksträdgården.

Azapesi den gamle kaffern, husets mångåriga tjänare,

Hjältebragder. 15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:07:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sahjalte/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free