Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 42 —
buskar omkring mig uppväxa hunnit,
och fåglar byggde sitt bo i mitt hår. —
Men ostörd gick min ande på spår
efter eviga sanningar, och mitt öga
såg girigt spanande upp mot det höga,
där dag blef natt, natt byttes till dag! —
PRIAMVADA.
Helige man, du är sjuk och svag —
får jag dig något stärkande bringa?
Durvasa nickar grubblande. Hon går in i hyddan och kommer tillbaka
med en skål ris och en bägare vatten.
Säg mig. kan intet din vrede betvinga?
DURVASA
äter och dricker; fortsätter sedan frågande, som förut.
Sakuntala?
PRIAMVADA.
Vissnar, af saknad tärd,
och ingen sömn hinner mer hennes läger,
se’n honom, som blef hennes hela värld,
ej mer vid sin sida den arma äger.
DURVASA.
Hvem? Honom?
PRIAMVADA.
Konungen, helige man,
som aldrig till henne mer vägen fann!
DURVASA.
Hvad? Konungen? Duschyanta?
PRIAMVADA.
Ja!
DURVASA.
Och du säger mig att Sakuntala—?
PRIAMVADA.
Hon känner den bittra stunden nära,
då moder hon blifva skall!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
