Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 43 —
durvasa.
Så! Så! —
Nu vaknar mitt minne! — Hans maka då
hon blef!
priamvada.
När i går hon till badet gick
hon tappade ringen, som hon att bära,
till bröllopsgåfva, af konungen fick.
durvasa.
En ring ?
priamvada.
Ja, ringen, med kungens signet I —
Förlåt henne nu af barmhertighet?
durvasa.
Du sagt henne då?
priamvada.
Ack, att henne plåga
därmed, hur skulle jag det väl våga?
Jag hoppades alltid att du —
durvasa
räcker henne skälen och bägaren.
Där — tag!
priamvada.
Säg, släcks den icke, din vredes låga,
när så hon sörjer sin lyckas dag?
durvasa.
Förbannelsen lösa har jag ej makt;
men när en dag signetringen vänder
tillbaka i konungens egna händer,
det bländverk skall vika, som sorg henne bragt! -
Går, vänder om.
Förtig dock för henne, hvad nu jag sagt! —
Går långsamt bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
