Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 60 —
SAKUNTALA.
Då kom den vackra gazellkalfven lilla,
som moderlös i skogen jag fann,
och fostrade upp — kom sin törst att stilla,
men skrämdes när ban såg en okänd man,
och vågade ej ur din hand att dricka!
Men när jag tog bladet, kom han på stund
och sträckte fram sin törstiga mund,
och drack — och skrattande sade du: »Flicka!
I båda två höra skogen till,
gazell från gazell ej skiljas vill!»
DUSCHYANTA.
Håll uppl Jag intet mera vill höra;
med smickersött tal, på kvinnornas sätt,
du tänker säkert, det är så lätt
att lystne män till dårskap förföra!
SAKUNTALA.
Herre!
GAUTAMI.
Du henne orätt gör,
hon vuxit ärbar i botgörarlunden,
och ren och sann intill denna stunden
Sakuntala varit.
DUSCHYANTA.
Men, gamla, helt visst,
du vet att medfödd är kvinnans list!
Den finnes rotfast redan hos djuren
och ännu mera i människonaturen!
Minns, gökhonan lägger sitt ägg uti
det främmande näste hon flyger förbi,
och tvingar dess fåglar sin unge att näral —
Mig håller mitt hela folk i ära,
och vet att jag sveklös min väg går fram —
men uselt det är och bitter skam
att ungdom och fägring falskt vittne bära!
förste botgöraren.
Efter ytan blir af ditt folk du dömd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
