Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 20 -
Men så skulle de till att tala om hemgiften, och då var
Jan Anders så själaglad, så han skulle göra sig kvick, och
därför så sa’ han som så:
»Om vi skulle ge dem det stycket, som är emellan
gärdsgårdarna. Det skulle allt bli ett litet nätt plogland, där
fårorna kunde löpa jämt», tyckte han.
Lars Anders började dra’ öronen åt sig. Han trodde,
den andra ville drifva med honom, och därför tittade han
snedt på Jan Anders.
»Hvad var det du sa’?» sa’ han.
»Jag sa’ väl inte något farligt?» tyckte Jan Anders.
»Den gamla ormen sitter allt i dig», sa’ Lars Anders.
»Du har nog inte glömt, hur du gick och knogade oppe i
stenröset.»
Men då var det Jan Anders, som blef arg. Han flög
opp ifrån stolen och böljade skälla på Lars Anders för allt
möjligt både likt och olikt. Han drog sta’ med
tjufmjölk-ningen igen, och Lars Anders började på att tala om tjuren.
Karolina kom med och satte i att skrika, så det kunde höras
lång väg. Och flickan började storgråta. Ty det var inte
långt ifrån, att gubbarna hade tagit till att slåss igen. Lars
Anders ref till sig mössa och käpp och gick i vredesmod
sin väg. Och så var det slut med det frieriet.
Men den, som var mest rasande för den historien, det
var Lars Anderses pojke! Han kunde inte begripa, att han
inte skulle kunna få gifta sig, för att fadern gick och stälde
till gräl med Jan Anders för rakt ingenting. Och hade han
haft något att komma med, så hade ban gift sig ändå, utan
att fråga hvarken far eller mor.
Dessutom var han förargad på den där
gärdsgårdshistorien. Ty så fort ban kom ut i bygden, tyckte han, att folk
tittade på honom för den där usla historiens skull. Och han
skämdes för de gärdsgårdarna, som om ban hade bygt dem
båda två själf.
När det därför hade gått ett år, så började han fundera
på, om ban inte skulle kunna göra något för att befrämja
giftermålet. Han hade nog talat vid Lars Anders, men fadern
ville inte höra på det örat. Han sa’ som så, att när han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
