Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ser du, en så’n satan,» sade Anders.
»Ja, säg det,» tyckte Greta.
»Och den där tror de ska’ gå,» fortsatte Anders ocli
spottade. Först får de ingen häst att dra’n. För tänk ett
sån’t himmelens rammel det skall bli’, när åbäket kommer i
gång. Hästen blir ju vettskrämd bara af att titta på’n. Och
så går han inte. Uddarna slår emot hvarandra eller går i
marken och slår sönder sig, eller också går de inte alls, och
det blir ett förbannadt elände utaf alltihop.
»Ja, men om den nu går ändå,» sade gumman.
»I)et gör han aldrig», svarade Anders. »De får ta’ fmn
lien igen. De ska ge sig faen på, att de får ta’ fram lien.»
Och Greta blef öfvertygad. De båda gamla stodo och
skakade sina hufvuden vid tanken på tidens nyheter och
gingo in för att gräma sig öfver ensamheten och den långa
vintern.
Aldrig hade någon vinter synts Anders så lång. Han
var riktigt rädd, att ban inte skulle få upplefva den dag,
då hans gamla liar skulle få visa sin öfverlägsenhet öfver
den nya tidens uppfinningar. Men åt sonen sade han inte
ett ord. Ty han ville inte förhasta sig. Och ban hade en
stilla fruktan, att han ändå möjligen kunde få orätt till sist.
När sommaren kom, begagnade han sin ledighet till att
gå omkring ute på ängar och gärden. Bittida och sent såg
man den lille gubben med korta ålderdomssteg stappla fram
utmed dikesrenarna och stå stilla långa stunder för att titta
på skörden. August kunde inte begripa, hvad det den
sommaren kom åt gubben, och han sade till hustrun:
»Kristin, kan du veta, hvad det går åt far?»
Kristin skakade på hufvudet och svarade:
»Inte vet jag. Han har väl bli’t barn på nvtt, kan
jag tänka.»
»Han går och grämer sig för han inte är husbonde
längre,» menade August.
»Jag tycker, han har varit det länge nog», svarade
hustrun.
Ändtligen kom dock den efterlängtade dagen. Skörden
skulle börja, och Anders hade knappt kunnat sofva på natten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
