Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 29 -
inte sksula, triumfen, hvilken nog ändå i sinom tid skulle
infinna sig.
August stod och pysslade med maskinen. »Nu gör han
den i ordning,» tänkte gubhen. Och han svor inom sig de
besynnerligaste rader af eder, af lutter förtjusning. Men
August satte sig helt lungt opp och manade på hästen.
I)et var det konstigaste, gamle Anders hade sett i bela
sitt lif. Hästen gick framåt i solskenet, och timotejen föll
omkring hjulen på den röda maskinen På båda sidor föll
den, medan uddarna rasslade och skuro, utan att ett enda
ögonblick hugga fel. I stora, sköna härfvor låg det slagna
gräset, där den lätta vagnen farit fram. Allt längre och
längre gick den. Långt borta vid gärdet vände den och for
omkring, ständigt hållande sig på ytterkanten. Nu var den
dold af gräset, och Anders såg bara sonens hatt, som
gungade upp och ned bakom strån och klöfver. Det såg vackert
ut, men Anders märkte det inte. Han stod bara stilla och
såg på, hur den förunderliga lilla vagnen med sin guppande
fjädersits gick vidare i en stor cirkel. Han såg den komma
förbi, och för hvarje hvarf den for, blef cirkeln trängre. Men
öfver hela åkern låg gräset uf klipp t i jämna, släta knippor,
skuret af så tätt, som ingen lie ännu mäktat göra. Och i
timmar stod Anders kvar och stirrade på fältet, där gräset
till sist växte i midten som en ö af hvass ute i sjön.
Men ju längre Anders stod där, dess mera sjönk hans
mod, och när solen redan stod högt på himmelen, gick han
med stapplande steg hemåt, medan i hans öron skorrade lju
det af den arbetande skördemaskinen.
Hela världen syntes honom förändrad, därför att den
röda vagnen gick, och han kände med sig själf, att de gamla
liarnas tid var förbi.
När han kom in i sin stuga, satt Greta och väntade på
honom. Fläsket var framsatt på bordet, och potatisen stod
och värmdes på spiselhällen.
»Gick han?» sade Greta.
»Fan vet, hur det gick,» sade Anders och satte sig trött
vid bordet.
»Var det inte det, jag sa’?» menade gumman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
