Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 40 —
varit han själf, som tändt på eller tubbat andra att göra det,
Åtminstone var det då ban började bli rik. Men nu var det
ingen, som talade längre om den snön, som föll i fjol. Den
rike Magnus Bengtsson var ej ilen, men hvilken man’ ville
komma i delo.
Hans stora gestalt närmade si<^ emellertid auktionsbordet,
och när allt lösöret var slutsåldt, blef det en paus, under
hvilken de flesta drogo sig undan med den känsla af respekt,
som mängden alltid känner för dem, hvilka göra stora affärer.
Endast en fyra, fem förmögna bönder stodo kvar bredvid
bordet under linden.
Omsider rätade den lille kloekaren upp sig, och gården
ropades ut. Denna gång hade ban ingen kvickhet till hands.
Han var lutter allvar och såg sig om med en
ämbetsnianna-messig, allvarlig uppsyn i sitt klotrunda, rödbrusiga ansigte.
Mor Greta reste sig upp och sträckte sig på tå för att se
bättre. Som när en råtta försigtigt tittar ut ur sitt hål för
att se, om hon skall våga sig fram eller icke, betraktade
hennes små, vaksamma ögon den lilla gruppen omkring
bordet, Klockaren ropade opp värderingssumman, och det blef
alldeles tyst. Bönderna sågo på hvarandra, men ingen ville
börja. Klockaren gick hundra riksdaler lägre. Men ännu
var det ingen, som rörde på sig. Magnus Bengtson skelade
åt sidan på de andra, men öppnade icke munnen. Klockaren
slog ned hundra riksdaler till, och då var det en liten mager
gubbe, som ropade: »bjudet!
Mor Gretas ansigte ljusnade. Den bjudande var en liten
snäll och godsint gubbe, som hon känt länge.
Men i detsamma bjöd Magnus Bengtsson på med femtio
riksdaler. Och nu började bönderna bjuda öfver hvarandra
med fem och tio riksdaler i stöten. Magnus Bengtsson hade
satt siij på brädet under linden, som om ban redan känt sig
hemma hos sig. Han satt och blundade, hörde bara på
rösterna, hvem som ropade, och så fort någon gjort ett nytt
bud, bjöd lian öfver med en trygghet, som var skrytsam, och
narrade de andra att dyrka upp priset.
Den gamla följde summorna och anbuden med stigande
ångest. Det var, som om något tryckt henne för bröstet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
