- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
41

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ensam som hon stod i denna mängd af människor, af hvilka
ingen brydde sig 0111 henne. Och dock berodde hela hennes
lif på, hvem som nu fick gården. Hvad betydde det för de
andra? Ej en gång den. som skulle köpa den, kunde vara
i en sådan spänning som den gamla nndantagsgumman,
hvilken stod här i skymunnan och väntade på att höra sitt
öde afgöras med ett klubbslag.

Omsider föll klubban med en skarp smäll mot bordet,
och den gamla sjönk öfvergifven ned på tröskeln och gömde
ansigtet i sina händer. Magnus Bengtsson» hade klockaren
sagt. Utför mor Gretas kinder runnö tårarna; men bon
tänkte inte på någonting. Folket började troppa af och gingo
utan att gifva akt på den gamla, som satt på trappan och
grät.

Det är undantagskäringen», anmärkte någon.

Och till sist.var det tyst och tomt på gården, som bytt
om husbonde.

Men den gamla märkte det icke. Hennes tårar runnö
fortfarande, och hon satt ännu kvar på samma plats med
hufvudet tryckt i sina knotiga bänder. Då spratt hon
plötsligt opp. Som i en dröm hade hon tyckt, att någon tilltalade
henne, och när hon såg opp, stod rike Måns Bengtsson
framför henne, bred och dryg, med händerna i fickorna.

»Hör du inte, när en talar till dig?» sade ban.

Greta steg opp och torkade, så godt hon kunde, sina våta
kinder.

Hvad tjuter du för? sade bonden, när den gamla
ingenting svarade.

Jag tycker, det är så sorgligt, allting , sade Greta, och
det var inte långt borta, att hon börjat gråta på nytt.

Hm. Ja. Det kan sa tyckas ibland», menade Måns
Bengtsson. Nu får du emellertid vara bos mig, till dess du
knallar dig undan.»

Det dröjer väl ändå inte så länge . tillade ban. Och
därmed gick Måns Bengtsson, sedan ban sagt till, att ban
skulle komma åter dagen därpå. —

Det kom nya människor till gården, en torpare, som tagit
gården på arrende af storbonden. De nya människorna hade

Gernandts Folkbibliotek. I. G

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free