Samlade allmogeberättelser / Första delen / 42 (1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nya vanor, och allt blef främmande för Greta. Visserligen
hade hon ingen, som längre bodde bos henne inne i stugan.
Men det blef inte bättre för det. Mon tyckte, att hon var i
vägen för alla människor, och hon bad gud hvar kväll att fä
dö. I tjugu år hade bon lefvat, sedan hon kom på
undantag, och det var ju underligt, att vår herre, som var så god,
inte kunde låta en gammal människa dö, när hon inte var
till glädje för någon, utan bara gick i vägen och var till
hinders. Men vår herre hade kanske sin mening med det,
tänkte gamla Greta. Åtminstone hade presten en gång sagt
så åt henne, och han borde väl veta det.

Ill. A Em[=Albert Engström] En natt drömde mor Greta att hon såg döden.

En natt drömde mor Greta, att hon såg döden. Han
kom som ett stort benrangel och klef rätt in genom fönstret.
Ur hans ögon glödde eldkol, och han höjde sin lie mot sängen,
där hon låg. Men då bad mor Greta i drömmen så vackert
för sig, att hon skulle få lefva, och när hon vaknade, tackade
hon gud för att det hade varit en dröm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>