Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fyllor och slagsmål, i hvilka alltid Karlson varit hufvudperson.
Två gånger hade han varit stämd till tinget, och en gång
hade han setat inne. Det var ett halft år efter den betan,
som han tagit sig för att sätta bo med Anna. Det hade länge
varit något emellan dem, sades det, men underligt var det i
alla fall, att det skulle bli något af just nu, när ban hade
fått <let också på sig till allt det öfriga, som man visste förut.
Karlson var en stor grof karl med ett skarpt markeradt
ansigte, breda skuldror, starka lemmar, vårdslös vaggande
gång och yfvigt hår, som växte långt ner i pannan, [-hä]||larne-] {+hä]|-
|larne+} voro svällande med ett drag af obändig sinlighet,
ögonen voro gråa och genomträngande, blicken’var vanligen lugn
och klar, men kunde stundom få ett farligt uttryck, som såg
nästan glupskt ut. Han liknade något slags stort, starkt och
illa tämdt djur, och det var nog ej så sällan, som hans hustru
kände sig rädd för honom.
I lon hade tyckt ont honom länge, trots hans snedsprång,
och när ban kom ut ur fängelset, där ban setat på vatten
cob bröd för fylleri och öfvervåld mot polis, hade hon lofvat att
bli hans hustru, därför att ban såg så olycklig ut — icke
alls fräck — och därför att ban lofvat henne ....t ej springa
efter andra kvihfolk och att låta bli att supa. De hade
flyttat bort till en liten gård inne i skogen, och hittills hade han
hållit ord. Det var icke så stora frestelser där häller.
1 början hade hon känt sig ängslig för att vara ensam
med honom. Men ban var som förändrad. Ilan sade henne
aldrig ett ondt ord, ban arbetade, ban lät bränvinet vara, och
när de fått sitt barn, började hon pä allvar att hoppas det
bästa för framtiden. I hin hade aldrig trott, att hon skulle få
se honom så god och mild, som ban var under den tiden,
och mången gäng när hon satt ensam och gaf barnet di,
tänkte hon för sig själf, att om någonsin mer lians onda
andar skulle få makt med honom, skulle hon bara behöfva
påminna honom om de lyckliga dagarna, när han var så glad
ät sitt barn.
(’lider fem års tid hade bon dock ej behöft något sådant,
ocli hon började nästan glömma sin första ängslan. Men (lå
inträffade plötsligt en förändring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
