Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 48
Hennes man blef med ens fåordig och inbunden, utan
att hon kunde utgrunda orsaken. När ban om aftnarna kom
in efter arbetet, talade ban icke som förr med henne. Han
åt maten under tystnad och satt sedan länge i tankar på sin stol
mellan bordet och väfstolen. När han var sysselsatt med sitt
arbete, gaf hon akt på, att ban ibland plötsligt upphörde
därmed och långa stunder stod och stirrade framför sig, som om
ban ej kunde komma ifrån något, som ban tänkte på.
Hon vågade ej fråga honom, hvad det var, ej ens låta
honom förstå, att hon märkt något. Men hon gaf akt på
honom i tysthet, och för hvar dag blef hon allt, oroligare.
Hon visste ej hvarför, men det föreföll henne ibland, som
om hon lefvat slut, och som om något skulle inträffa, som
med ett slag skulle förstöra allt hvad dessa åren byggt upp.
Hvad tänkte han på? Hvad var det? Hon lofvade sig själf
dag ifrån dag, att hon skulle söka sig ett tillfälle för att
riktigt utfråga honom. Men när hon trodde sig ega mod, fann
hon intet sådant, och när tillfälle någon gång yppade sig,
svek henne modet.–
Det var en sommarafton i juli. Det var ljumt i luften,
♦loft af nyslaget hö, af blommande klöfver och lindar, ljud
af koskällor, af kreaturens råmande, och borta från
landsvägen hördes ett kort, skarpt hundskall.
Anna hade nyss varit och mjölkat. Hon kom långsamt
gående från ängen med den tunga mjölkspannen i högra
handen, gick öfver fältet, där rågens ax, som redan började
gulna, tungt hängde ned, gick in genom grinden, som förde
till ladugårdsbacken, och skulle just vika förbi den stora
lialmdösen, som låg bredvid ladugården, för att genom den
andra grinden komma upp till gården, när hon plötsligt
stannade. Det var någon, som talade bakom hahndösen. Hön
.stod stilla och höll andan för att höra bättre. Det var
hennes mans röst. I lon satte ned mjölkspannen och smög sig
på tå närmare, i det hon tog skydd af halmdösen för att
osedd kunna höra, hvad som talades där bakom. När hon
kom närmare, urskilde hon tydligt två röster, och hon hörde,
att den andra var en kvinlig, fast hon ännu ej kunde
urskilja, hvilken det var. Hon tog försiktigt ett steg åt ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
