Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 58 -
träskets vatten, stenar och vass, bort mot skogskanten, där
himlen lyste blå öfver de magra tallarna.
Vid middagen tordes hon knappt se upp af ängslan.
Slåtterfolket gick sin väg, den ena efter den andra. Hon
hade väntat att mannen skulle stanna kvar. Men det gjorde
lian inte. Han gick som de öfriga, hvarken före eller efter
de andra. Malin såg en gång på henne. Hon hade ett elakt
uttryck af triumf i sitt ansigte.
Fram mot aftonen kom’ mannen och sade, att ban skulle
gå bort. Hustrun svarade icke ett ord. Hon tordes ej fråga,
hvart han skulle gå.
»Du får ej släppa in någon främmande, men jag är
borta», sade ban.
Det lofvade hon.
När han hade gått, kände hon först lust att gå ut, ropa
honom tillbaka och bedja honom, att ban icke skulle göra
både sig och barnet och henne rent olyckliga. Men hon kom
sig ej för. Hon rustade som vanligt i ordning kvällsvarden
och gick sedan ensam och stälde med diskarne.
Iion tänkte besynnerliga tankar under tiden. Iion kom
ihåg, hur Karlson hade kommit till henne, strax sedan
han sluppit ut, och sagt henne, att hon inte skulle bry
sig om, hvad de andra pratade. Ty allt skulle nog bli
bra, bara hon ville. Och med detsamma mindes hon, bur
underligt blankt solen hade skinit öfver vägen just den
kvällen, när hon gick ensam uppåt torpet, där hennes mor
bodde.
Hon hade stängt förstugugörren. Det var så hemskt
och ensamt på kvällen. Det lät som om någon bultade.
Nej, det var nog ingen.
Hon mindes sedan lians första present, en stor grann
duk och en karamell, som det var två hjärtan på med en
pil tvärsigenom, ocli inunder stod det:
Två hjärtans låga
Blir alltid tänd utaf Amors båga.»
Hon spratt till. Det lät bestämdt, som om det knackade
igen. Hon gick till fönstret, tryckte ansigtet mot rutan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
