Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 82 — t
Det yar bara en känsla, som kommit öfver henne alt
starkare, sedan Söderberg gått. Hon frös. Och samlande
sina krafter, klädde lion på sig några klädesplagg, slog täcket
omkring sig och gick öfver golfvet fram till spiseln. Där
rörde hon om i veden, så att lågan brann klarare. Sedan
kröp hon opp i spisel vrån och makade sig så nära elden
som möjligt. Lutad mot muren, satt lion där stilla och
väntade på att bon skulle frysa mindre. —
Söderberg hade ett styft arbete för sig. Han skulle gå
till »byn», som låg en fjärdingsväg borta, och vägen gick
genom skogen, där hvarje spår af den smala gångstigen var
försvunnen, och där ban fick arbeta sig fram genom snön,
som räckte honom till midjan. Där vinden hvirflat upp en
drifva, måste ban gräfva sig igenom med armarna.
Långsamt och försigtigt skred han framåt för att ej
uttrötta sig i förtid. Där skogen slöt nere vid gärdet, och
slätten låg öppen för de nordliga vindarna, där visste ban,
att det värsta arbetet skulle börja, och därför gick han saktare
genom skogen, plöjde sig fram fot för fot, noga följande
vägens alla slingringar, hvilka han gått så ofta, när det var
nermörkt i skogen, så att han nästan måst trefva sig fram,
och endast instinkten och vanan kunde leda honom rätt.
Det var underligt ändå, bur hastigt det hade kommit
med gumman. Söderberg visste inte af, att hon kvällen förut
i sin lätta påklädning stått ute i kölden. Därför förstorades
i hans inbillning själfva det gåtlika i dödens uppträdande,
och med det anlag för grubbel, som låg i hans lynne, fann
han något öfvernaturligt i, att det hade händt just nu, fast
det kunde ha inträffat så många gånger förr, när ingenting
inträffat. Han kom att tänka på, hur många gånger ban
förr önskat gummans död eller åtminstone tänkt på det som
en lättnad, ifall hon skulle gå bort. Och nu skulle det
komma, just nu, när hennes död var honom så svår att bära,
när hon var omöjlig att ersätta. Det låg ingen egentlig
brutalitet i dessa tankar, så som de i lugn följd passerade hans
hjärna. Han bara vägde förhållanden och omständigheter
mot hvarandra, och altsom ban tänkte vidare på de få och
enkla händelser, hvilka tillsammans utgjorde hans lif, kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
