- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
104

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 104.—

att draga på sig en främmande. Han tänkte igenom alla
hushåll i hyn, som han hade reda på. Här och där visste
han nog en möjlighet. Men han kände tillika, att bonden
icke ta’r i sin tjänst en man, som kommer gående på
landsvägen. Om han själf ville ta’ hand om saken, kunde det
kanske varit en möjlighet. Men han hade gjort det förr och
blifvit bedragen, och minnet häraf skrämde honom från att
göra ett nytt försök. Med ens lick han en idé, och den
främmande, som såg det förändrade uttrycket i hans ansikte,
fick nytt hopp.

»Har du inte talat med presten i din socken?» sade
kyrkoherden.

Vandrarens mod sjönk på nytt. Han suckade djupt,
och med ett trött uttryck svarade han:

»Jag har nog talat vid honom.»

Annu en fråga hade kyrkoherden att framställa,

»Har du aldrig kunnat få en plats?» sade han.

Den tilltalade dröjde en stund med svaret.

»Jo», sade han till sist.

»Ilur var det då?»

Vandraren blef tydligen förlägen och såg ned.

»Det var så, att jag visste om en plats som var ledig.
Men jag väntade ett par da’r, innan jag gick. Och när jag
då kom, var det för sent.»

»En annan hade fått den?»

»Ja.»

»Hvarför dröjde du då?»

»Jag vet inte. Det föll sig så. Jag har alltid brukat
komma för sent.»

Kyrkoherden beslöt att göra processen kort. Han
behöfde icke göra flere frågor, ty ban kände hela denna historia.
Han förstod, att denne man försökt allt, men ban förstod
också, att samtalet skulle bli resultatlöst. Kyrkoherden sade
därför ifrån, hur sakerna stodo, att han ej kände honom,
att ban ej kunde rekommendera honom, att ban ej hade
plats själf. Till sist tog han opp en krona och gaf den
fattige.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free