Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Boman insåg att det var slut på samtalet. Mekaniskt
behöll han silfverslanten i sin venstra hand, ocli bugande
drog han sig ut genom dörren.
»Det går kanske bättre, när du kommer litet längre
uppåt landet», sade kyrkoherden. »Här är så tätt bebyggdt».
Landstrykaren tog sin påse på ryggen och gick vidare.
Det hade börjat skymma, och från kökstrappan ropade en
röst på gossarna, att de skulle komma in. Med slängande
rörelser sprungo de öfver sanden och försvunno genom den
lilla dörren. Vandraren stod’ ensam därute i den kyliga
luften.
Han tog upp en sliten påse ur fickan ocli stoppade ned
kronan bland några kopparslantar som han hade kvar.
Sedan gick ban med samma likgiltiga gång som förut ut på
vägen.
Vid slutet af byn fann han en öppen lada, där han sof
öfver natten.
Erik Boman gick ur gård i gård. Hur länge han hade
gått, visste han icke. Han hade för länge sedan upphört att
räkna dagarna. Uppför hela östra kusten gick han, tvärs
igenom den ofantliga kronoskogen. Han sof middag i
flygsanden och såg fyren afteckna sig mot en molndiger himmel,
när det blef afton. Sent på kvällen stod han vid det smala
sundet, som skiljer den klippö, på hvilken fyren ligger, från
fasta landet. Låga martallar växte på backen bakom honom,
och bruset al’ hafvet medförde något outsägligt dystert.
Han satte sig ned på en sten och spejade öfver till andra
stranden I de små byggningarna bredvid fyren lyste ljus.
Som små skinande punkter glimmade de emot honom genom
den mörka natten, och långt ut i hafvet glittrade ljuset från
fyren, som brann med klar och stark låga.
Landstrykaren stod villrådig på stranden ocli såg ut öfver
den smala remsa af vatten, hvilken skilde honom från att
få tak öfver hufvudet. Okänd som han var med trakten,
hade han trott, att fyren låg på fasta landet, och han hade
räknat på att åtminstone få hvila ut på detta ställe, från
hvilket han skulle vända tillbaka för att se, om vestra kusten
hade bättre om plats än den östra. Afundsjuk och sorgsen
Gernandts Folkbibliotek. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
