Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— lOß —
stod han och betraktade dessa byggningar, där människor
hade tak öfver hufvudet, åto sig mätta och gingo till sängs
för att sofva. Han tänkte på den, som satt uppe i fyren.
Han skulle vaka vid den stora lampan, hvilken från sin
jättestake lyste ut öfver det farliga vattnet. Men när några
timmar hade gått, skulle också ban ha en bädd att gå till
hvila i, och en annan skulle taga hans plats. Han hade en
plats som gaf honom husrum och bröd. .Vila hade sin plats
i lifvet, alla, utom han, som stod där på stranden och såg
ljusen lysa i mörkret mot ’ett vatten, som han ej kunde
komma öfver.
Ropa, till dess att en båt lade ut, vågade han ej. Om
också någon kom för att hemta honom, skulle denne dock
aldrig taga honom med sig öfver. Ah nej! De, som bodde
därute, de hade det bra. De behöfde åtminstone inte frukta,
för att landsstrykare skulle komma och ofreda dem.
Han kände hat till dessa människor, därför att de hade
det bra, ocli i det han tog upp en sten från marken, slungade
han den af alla krafter mot de tindrande ljusen, i hopp att
han åtminstone skulle störa lugnet hos några af dessa, som
sutto i ro. Men stenen gick icke fram. Den föll med ett
plumsande i vattnet, och i vanmäktig förbittring knöt
vandraren händerna mot de tindrande ljusen. De slocknade
småningom, det ena efter det andra. Det blef mörkt, och endast
fyrens oåtkomliga låga lyste högt och majestätiskt öfver det
oroliga vattnet.
Den ensamme mannen drog ett andedrag, som om han
känt lättnad vid att icke längre behöfva se dessa ljus, som
erinrade honom 0111 människor. Han vände sig om och gick
med hastiga steg söderut.
Han kom ut på en brant, ofvanför hvilken vägen gick.
Vid sidan om honom nästan under hans fötter skvalpade
vågorna, men mörkret var tjockt och han såg ej hafvet hörde
endast dess starka, enformiga brusande. Om en stund var
han midt i en by. En hund skälde vid ljudet af hans steg,
men hela byn var mörk och tyst. Ej ens ett ljus lyste
ur de små, fyrkantiga fönstren. Han passerade genom byn
ocli såg ett par sjöbodar, som skymtade genom mörkret nere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
