Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 111) —
Mekaniskt såg han sig omkring i mörkret, och plötsligt
sköt den tanken opp i honom, att nu var allt slut. Det
tjänade ingenting till att strida emot längre. Gå ned till
sjön . . . fylla fickorna med sten . . . springa ut så långt som
möjligt. . . sjunka i det kalla vattnet. . . och domna bort,
innan solen kom tillbaka med en ny dags grubbel och
elände.
Gråtande som ett barn, gick den ensamme mannen öfver
slätten fram emot backen, som sluttade nedåt sjön.
»Stackars Erik Boman», mumlade ban för sig själf,
återigen som om ban talat om en annan. »Han duger inte till
något annat. Och därför ska’ ban dö, innan han hinner göra
något orätt i världen.»
Då såg han ännu en gång bort mot det håll, där den
lilla stugan lag. Dess konturer skymtade endast dunkelt fram
genom den djupa skymningen, men i ett fönster, hvilket
låg nästan nere vid marken, syntes ett matt, fladdrande
eldsken.
Det måtte komma från s]|iseln, tänkte den ensamme
mannen. Han såg lugn ut, men i hans blick kom något
rofdjursaktigt, och hans ben darrade, som om han på en
gång hyst fruktan och begär.
Gråten stannade, och han ändrade riktning. Skälfvande
i bela kroppen, gick lian fram mot den låga stugan. Han
tryckte handen hårdt omkring käppen och andades kort, som
om en plötslig feber brännt genom bela hans kropp.
Det svaga ljuset vägledde honom, och på den jämna
slätten gick ban säkert som på ett kammargolf. När han
kom närmare, stannade ban. Tydligen urskillde han den
lilla byggnaden. Den var låg och smal. Det såg ut, som
om den icke rymde mer än ett enda rum. Stenfoten var låg
och bräcklig, det gråa, ostrukna timret snuddade nästan vid
marken. Utmed fönstret var en smal blomsterbänk, i hvilken
syntes några vissnade stjälkar. Det såg ut som om han
icke kunnat slita sig lös från denna stuga. Han gick
omkring den och varseblef en låg dörr, hvilken endast var
stängd med en klinka. Något annat fönster än det, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
