Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 137 -
skalle velat gifva hvad som helst för att alting skulle vara
slut, och han finge lof att tala med Katrina om saken. Tänk,
om hon skulle stanna kvar på gården! Han kände sig
alde-les ur humör, var tyst och fåordig, satt långa stunder för
sig själf och tog tyst den ena supen efter den andra. Men
ingen fästade sig därvid. Man antog, att det kom af tanken
på brodern, och gillet fortgick alt mer och mer obesväradt.
Middagen hade börjat under en högtidlig tystnad. Man
tog för sig af rätterna, drack hvarandra till, krusade mycket
och samtalade enstafvigt. Men alt som tiden led, blef
stämningen muntrare. Ett ocli annat skämt kastades fram, man
skrek i munnen på hvarandra, ansigtena skeno af rus och
mättnad. När solen sjönk bakom tallarna, som i en krans
stodo omkring den röda stugan, skulle man hafva trott sig
se ett muntert slåtterlag och icke ett begrafningsfölje.
Ett dragspel hade kommit fram. Och på trappan sutto
fyra drängar med en bränvinsflaska emellan sig, hvaraf en
spelade »scottish», och de andra hörde på, stampade takten,
söpo hvarandra till och skreko, att man skulle gå efter
flickorna och röja ur i logen. Två fiskare höllo hvarandra i
famn, som om de varit fastkedjade för hela lifvet, raglade
än fram och än tillbaka och gapskrattade högljudt hela tiden.
Deras ögon voro röda, de försökte oupphörligt att tala, men
kunde ej få fram ett ord. Borta omkring bordet i löfsalen
stodo tre af de äldre bönderna med hvar sitt glas i hand,
medan den ene gång på gång efter en gammal melodi
u] iprepade:
Jag fruktar ej för mamma,
När jag till lilla vännen går,
Ty lion har gjort detsamma
I sina unga år.
Karl August deltog ej i det allmänna oväsendet. Han
stod ensam för sig själf och vacklade på benen. Han tänkte
pä att brodern var död, och om ban inte borde hålla något
tal för hans minne. Så började han fundera på sin båt, som
ban hade i sjön, och räkna efter, hvad han kunde få för den,
ifall den skulle säljas. Och så kom han att tänka på flickan
Gernandts Folkbibliotek. I. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
