Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid årån eller rodret, Han var fåmäld och betänksam som
förr, och han blickade på dem ban talade med, från sidan
med ett listigt ögonkast, som om ban i hvarje ögonblick vore
på sin vakt mot att blifva bedragen på ett köp eller på något
annat, som hörde till hans rätt. Pipan hängde städse i ena
mungipan, en liten kort. ursprungligen brun, nu af rök och
och ålder nästan svart träpipa, och när den var utrökt, dök
han bara med högra handen ned i byxfickan, där han för
varade tobaken lös, och stoppade den på nytt. Han söp inte,
men ban anlitade flaskan med måtta till dagligt bruk. Och
hände det någon gång, att ban fått för mycket i hatten, var
han oregerlig som förr, och då vågade icke ens svägerskan
gifva sig i kast med honom.
Under alla dessa år hade ban arbetat för andra, och
det såg ut, som om ingen förändring skulle inträffa. Men
det händer någon enda gång, att lifvet öppnar sin utsigt, där
alt förut synts oss tillstängdt, där det sett ut, som om 1 loppets
minsta kryphål varit täppt.
En vacker dag friade en gammal rik bonde till hans
svägerska, som ännu såg rätt bra ut. Hon var väl då ett
par och trettio år. Erikson hade emellertid under årens lopp
lagt ihop litet, och ban löste nu in redskap och bohag
båten var såld för längesedan — och öfvertog arrendet.
Nu kom en ny tid. Han var sin egen, och låt vara
att det kommit sent, det hade dock kommit, och till en tid
var Erikson som en annan människa. Han vär munter och
torrolig i hvardagslag, arbetsduktig och sträf sam hade ban
altid varit, men det hade tillika kommit en kryhet i hans
väsen, som gjorde honom nästan pratsam. Drängafne hade
goda dagar, ty han såg igenom fingrarna, när de slarfvade
måttligt med arbetet, och bjöd på kaffehalfvor om
eftermiddagarna till afton värden.
Förhållandet till Hilda var längesedan förbi. Hon hade
fått tjänst på annat håll och flyttat bort från trakten. 1
början hade Erikson både skrifvit och mottagit ett par bref
ifrån henne. Men så hade brefvexlingen upphört af sig själf,
och han fick sedan höra, att hon blifvit förlofvad och
sedan gift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
