Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 148 -
Ute i küket gingo pigorna tystare än vanligt för att ej
störa den sjuka, som låg i rummet innanför. Köket var lågt
med två fönster. Eld brann i den stora, öppna spiseln. Fyra
spett hängde i taket, fullsatta med hårda brödkakor. En
katta med sin unge låg i en vrå, pannor och lerkärl stodo
omkring i oordning som ett tecken på, att den styrande
handen för tillfället saknades. Vid ett stort uppslaget bord sutto
Erikson, lians två drängar och en tredje, som arbetade för
dagspenning, och åto middag, bestående af salt fisk och
potatis. De hade väntat hela förmiddagen, att vädret skulle
lugna af. Men vädret blef snarare värre. Det såg ut att
bli en riktig tre dagars storm efter alla konstens regler, ocli
nu gick det ej an att dröja längre.
Husbonden själf såg allvarsam ut, och middagen åts
under tystnad.
När den var slut, steg husbonden upp ocli gick in i
»stugan». Han tog varligt i dörrlåset och stängde tyst dörren
efter sig. En stund senare kom han tillbaka, och efter att
hafva växlat ett par ord med hvarandra, gingo alla karlarne
ned åt sjön.
Båtarne lågo i en vik, som var skyddad för vindarna.
Att segla var ej att tänka på. De stego ned i den största
ekan, en farkost bygd snarlik en båt med liten köl, ej platt
i botten som våra vanliga insjöekor. Ett par reservåror lades
in, vattnet östes ut, och de fyra satte sig vid hvar sin åra,
två och två på hvart bräde.
I vanliga fall behöfs det blott en karl för att ro en
dylik farkost. Men i dag gälde det på, 0111 de skulle kunna
komma fram på något sätt. Det var ingen, som gjort någon
invändning, när det gälde att följa med. Men det var häller
ingen, som var okunnig om, att det kunde gälla lifvet.
De rodde utmed landet, där det var lugnt, och vände
sedan rätt ut åt fjärden för att komma upp mot vinden och
undvika att blifva krossade mot klippan, som de skulle förbi.
Här låg sjön på med fullkomligt raseri. Så långt man kunde
se, syntes endast sjön svart, med breda, hvita ränder af skum.
Här och där ett mörkt föremål, som stack upp bland de
vräkande böljorna, öar och små skär, framför dem en liten lugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
