Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 149 —
fläck, som låg i lä, och rundt omkring ett starkt dån, ljudet
af den oroliga vattenmassan, blandadt med stormens tjut.
Det var ett tungt arbete att komma upp här i motvind,
långsamt gick det också, nästan tum för tum. De suto tysta och
togo hårdt i. Bakom dem var stora öppna sjön, som de
kommo alt längre ut i, och framför sig sågo de landet, som
de arbetade sig bort ifrån. En åra som brustit i detta
ögonblick, en paus i rodden, och de hade genast slungats till
baka, och båten skulle slagits i bitar mot den mörka, branta
klippväggen.
Men när de väl kommit i gång, var nästan det värsta
arbetet öfver. Sedan voro de ute, och nu gälde det blott att
hålla i, segt och mekaniskt, utan att tröttas eller släppa efter.
Det behöfdes intet kommando. Alla kände farvattnet. Hvar
och en hade rott här många gånger förut, det behöfdes blott,
att en af dem ibland vände sig om och kastade en blick
förut, och som ledd af en enda osynlig vilja, vände ekan
och gick förbi uddar, öfver småfjärdar, genom sund och
slutligen rätt upp i vinden igen under en god halftimme för att
till sist i medvind pilsnabbt dyka ned mellan vågorna och
gå in under fasta landet, målet för deras resa.
Båten gjordes fast, och alla fyra gingo direkt in på
krogen för att stärka sig med en sup, hvarefter drängarna
gingo ned till båten igen, och husbonden gick för att göra
ett par uppköp och hemta barnmorskan. Deras ö hörde
egentligen icke under hennes distrikt, hvarför man måste vara
höflig. Hon var en duktig, axelbred, pratsam och något
omständlig qvinna, i hvars natur det på intet sätt låg att genast
gå in på en sak utan att göra invändningar. Hon talade
om det svåra vädret och den långa rodden. Men Erikson
höll fast vid sitt, att nu hade de kommit för att hemta henne,
och nu vore det ej tid att leta efter någon annan. Och som
det aldrig varit hennes mening att säga nej, så lät hon sig
snart öfvertalas, klädde sig varmt och följde med ned till
båten, under ideligt tal om den svåra väderleken och det
olyckliga lif hon förde, som ej ens en kväll sådan som denna
kunde få sitta hemma i fred och ro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
