Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 155 —
drabba henne. Hon gick fram till vaggan för att tysta
barnet, som ännu skrek. Men hon kunde knapt få fram ett
ord för snyftningarna, som skakade henne.
Han hade slagit henne.
Och hon hade ej höjt sin hand till motvärn. Hon hade
ej ens försökt att försvara sig. Hon hade låtit slå sig som
en hund. Hon kände en brännande ånger, att hon ej gjort
honom något ondt, åtminstone när han vände ryggen till
och gick. Kastat något på honom.
Omsider blef hon lugnare. Han var ju full, och då
vet man ej hvad man gör. Han var ju eljest så god mot
henne, I morgon skulle det vara bra igen. Han skulle
kanske säga henne ett vänligt ord, och då skulle alt vara
som förut.
Hon torkade af tårarna. Hennes andedrägt gick
jämnare, och hon talade sakta med barnet.
Men så kom den bittra känslan öfver henne igen. Om
ban också tusen gånger blef god igen, och om intet fans
kvar, som påminte om det skedda, han hade dock slagit
henne. Hon skulle aldrig kunna glömma. Och det
förskräckligaste var, att hon visste ingen man, som slagit sin hustru
en gång. Det var med det, som när man börjar att dricka.
Det kom igen. Det skulle komma igen. Det fans ingen
hjälp. Hade han slagit henne en gång, skulle han göra det
Here, och hon skulle aldrig stå ut därmed, aldrig. Hela lifvet
syntes henne som ett namnlöst elände, ett tungt, ändamålslöst
arbete utan lön.
När hon kom in för att lägga sig på aftonen, hade han
redan gått till sängs. Han hade varit ute, under det hon
rustade i ordning kvällsvarden. Hon hade ej vetat hvar. Nu
sof han tungt med hårda, utdragna snarkningar. Ansigtet
var rödflammigt och munnen halföppen. Hon vämjdes vid
att se på honom och lade sig i bädden så långt åt ena sidan
som möjligt. Länge låg hon vaken, och i mörkret förekom
det skedda ännu förfärligare. Hon brast i tårar igen och
grät tyst, till dess hon somnade in och sof hårdt.
När hon vaknade på morgonen, spratt hon häftigt upp
som efter en ond dröm. Hon hade en känsla at’ något för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
