Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 156 -
farligt väntade henne under dagens lopp. Så kom hon att
röra vid axeln, som gjorde ondt, och minnet återvände.
Hon såg åt sidan. Erikson sof ännu. Och hon smög
sig upp, klädde sig hastigt och gick ut.
Det gick ej så lätt med arbetet som förut. Hon
fullgjorde sina sysslor alldeles som vanligt, men bon kunde ej
komma ifrån sina tankar. Ur minnet från våldsgärningen
växte tunga, mörka ensamhetskänslor upp. Tv hon hade
ingen att fly till, när det var från honom hon skulle fly.
Erikson kände sig också underlig till mods.
Det hade gått med honom, som det altid går med en
man, i synnerhet när han får slita sig grof med att arbeta
för födan. Det är ej kärleken, som formar hans karaktär
och lif, utan det är den enkla frågan: skall jag stanna på
samma samhällets trappsteg som min far före mig, eller skall
jag på något sätt kunna blifva något mer, rycka mig upp
till en ställning, som ban ej hunnit till? Eller skall jag i
bela mitt lif stå kvar och stampa på samma punkt och
aldrig komma längre?
Därför hade häller kärleken icke spelat någon stor rol
i hans äktenskap. Han hade gift sig, emedan han behöfde
någon, som såg till gården. Och »så var det väl litet annat
med», som han själf sade. Men hans lif hade ej gifvit
honom tillfälle att lägga sig till med någon finare känsloverld.
Och hela gårdagens händelse gjordes ej heller till föremål
för några tankar. På sin höjd kvarlemnade den ett slags
stämning, som lät honom känna ett oupphörligt, om också
ej särdeles starkt obehag.
Och dessutom hade han, nu när ban var nykter, andra
saker att tänka på.
Ilan trodde sig ha fått syn på det något, som skulle
hjälpa honom fram i verlden. I månader hade han gått och
grubblat däröfver, grubblat och tänkt fram och tillbaka,
beräknat och tegat med saken, tills han tyckte, den nu var
riktigt klar. Och till sist hade ban betänksamt stuckit näfven
i fickafi, stoppat sig en frisk pipa och sagt till sig själf, att
det skulle bestämdt gå. Det var ingen möjlighet annat.
Och innan någon visste ordet af skulle han vara den rikaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
