Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En mörderska.
En ensam kvinna gick vägen fram, som leder från
Skurubro och in öfver Vermdön. Ilon gick långsamt ocli
med möda. På hennes tunga gång och den starka
lindningen af hennes kropp skulle en mötande ha sett, att hon var
hafvande.
Snön föll tätt, så att den bländade hennes ögon, och
utan att hon märkte det, hade hon kommit in på en smalare
väg, som ledde ned bland villorna vid Skurusund. Det var
skymning, och öfver de mörka höjderna, som i jämn linie
följde det smala sundet, blänkte granarnas toppar af hvitt.
Den ensamma kvinnan stannade ofta och drog efter
andan. Med en konvulsivisk rörelse af smärta böjde hon sig
framåt, under det att bela hennes kropp skakades och från
hennes mun ljödo kväfda skrik. Men när hon hämtat sig
en stund, gick hon åter vidare, gick, som om det gälde lifvet,
medan den mjuka snön föll öfver hennes hår, som glidit
fram under hucklet, och framför hennes fötter på vägen, som
slingrade sig fram mellan sundet och skogsbranten.
. Där vägen svängde omkring bärgklinten, föll ett
ljussken öfver snön och darrade i luften bland de skimrande
snöflingorna. Kvinnan stannade som bländad af ljuset. Ilon
såg ett fönster, som lyste i mörkret, en byggnads mörka
konturer, som stego fram ur skymningen, en rök, som steg upp
ur en skorsten och lyste grå mot de hvita flingorna, en trappa,
öfvertäckt med snö.
I samma ögonblick böjde hon sig framåt af smärta,
samlande sina sista krafter sprang hon fram mot trappan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
