Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 184 —
Hände det däremot någon gång, att han fick tillsägelse om
något, som han gjort fel, åhörde han städse förmaningen
utan att svara, Men i hans ögon, hvilka städse syntes
betrakta en punkt någonstädes bortom den person, ban talade
med, låg en glimt, som tydde på inre uppror, och när en
gång fyrmästaren tilltalade honom med stränghet, fick hans
ansikte ett så hotfullt uttryck, att de andra ett ögonblick
trodde sig blifva vittnen till ett utbrott af raseri.
Eljes var det egentligen mot fyrvaktaren, som hans
groll var mest i ögonen fallande. Karlsson vär en ung man,
och han stod icke öfver honom på samma sätt som
fyrmästaren. Men ban hade icke desto mindre en ställning,
hvilken var för mer än hans egen, och detta tillsammans gaf
den gamle anledning att mot honom rikta bela det bat,
hvilket, syntes uppfylla honom mot allt och alla.
Alla, som bodde vid fyren, förenades i en gemensam
känsla af fruktan för Berglund. Han passade icke där, och
ban hörde kanske till dem, för hvilka ensamheten är farlig.
När hans rödgråa skägg, ofvanför hvilket de outgrundliga
ögonen lyste, plötsligt visade sig, medan de andra voro
samlade, blef det gärna i början ett ögonblicks tystnad, och det
gick därhän, att man ej kunde låta bli att följa honom med
ögonen, när ban gick med sin spann till brunnen eller med
ett fång ved på ryggen stapplade upp för sin förstugukvist.
När han var ledig, låg han alltid inne hos sig, läste icke,
arbetade icke, endast stirrade upp mot taket, medan den lilla
Hickan satt tyst i en vrå och stafvade i en bok, eller stillsamt,
som hon plägade, vände på en gammal söndrig docka, som
var hennes enda leksak. Fyrvaktaren, som en gång
oför-varandes kom in för att söka honom, trodde sig hafva hört
honom hålla på med att för sig själf utstöta en rad af
för-1 >annelser.
De andra visste icke mycket om mannen, och hvad de
tingo veta, var icke heller mycket, ehuru de vid hvarje besök
af lotskuttern forskade efter hans föregåenden. Han hade
varit sjöman vid flottan, koimnit därifrån för uppstudsighet,
ocli tjänstefel och fått sin nuvarande anställning som en
reträttplats, hvilken bjöd honom lifsuppehälle på ålderdomen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
