Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Själf gaf lian inga detaljer om sitt lif. Han nöjde sig med
att framkasta.vinkar om lifvets orättvisor och människornas
falskhet samt antydde en gång, att han haft en fiende, som han
försökt att knäppa, men utan att lyckas. Han ställde detta
försök i ett visst hemlighetsfullt samband med sin förvisning,
som ban kallade det, till fyren.
Men i de mörka vinternätterna, när snön yrde som ett
moln omkring ön, och fyrens sken endast med våld syntes
tränga fram öfver en liten yta, där flingorna flögo som
eldgnistor i mörkret, eller när dimman tätnade öfver hafvet,
och gonggongens döfva slag ljödo som varsel om död och
olycka öfver det osynliga vattnet, då sänkte sig medvetandet
om denne mans närvaro som en ohygglig fasa bland dessa
fredliga människor, hvilka alla kände och litade på
hvarandra; när det en gång hände, att fvren slocknade, och svart
mörker låg öfver himmel och haf, då blef denna händelse
till ett förebud om ondt, hvilket länge låg som en smygande
skrämsel öfver allas sinnen; och när ändtligen vintersolståndet
var öfver, och dagarna småningom märkbart förlängdes, då
var det, som om en mara lyfts ifrån en sofvandes bröst, och
lättnaden kom med sin vanliga känsla af, att hvarje farhåga
varit ogrundad och fåfäng.
Och när våren kom, grodde gräset på den lilla ön,
sjöfåglarna häckade som förr, drifisen flöt i väldiga
solglittrande block på den upprörda sjön, och hiinmelens blånad
blef varm som när sommaren nalkas.
Nu började också den lilla ljushåriga flickan synas ute,
ooh som en lössläppt hundvalp, tumlade hon om på backarna
ocli nere vid stranden. Under vintern hade fadern ständigt
hållit henne inne, och kvinnorna på ön hade tyckt synd om
det stackars barnet, som skulle gå allena i stugan med denne
man, som ingen trodde om godt. De hade gjort sina försök
att få henne in till sig, men dessa liade ständigt afvisats af
fadern. Nu när hon kom ut, följde ban henne med en
besynnerlig svartsjuk misstänksamhet. Det var, som om han
fruktat, att någon skulle göra henne ondt, eller som 0111 han
trott, att hennes pratsamhet skulle kunna yppa något som
ban ville dölja. Ocb när detta märktes, upphörde alla att
Gernandts FolkbiUwtek. T. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
