Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 201 —
väld skulle falla i spillror inför denne mans öde, hvilket af
en underlig slump blifvit honom bekant.
Full af de underligaste tankar, låg prästen vaken, och
midt i dessa tankar, hvilka rörde hans ämbetsplikt och hans
skyldigheter som människa och broder, hade en dunkel känsla
bemäktigat sig honom, en känsla, att det fanns hos denne
nian, hvilken ban trots sitt kristliga sinne och sin uppriktiga
gudsfruktan ej kunde tänka på att jämföra med sig själf,
ett visst drag af lidandets storhet, som kufvade lians egna
tankar och gjorde honom nästan rädd för hvad han hört.
Hvarför var han så osäker? Hade fångens tankar så stor
kraft, att de nådde honom äfven om natten och tvungo
honom att ligga vaken, medan denne mans öde pinade
honom, som kunde han se det begynnas och fullbordas inför
sina ögon.
Hur var ban till mods? Hvad var det dock, som skedde
med honom denna natt?
Han låg där stilla i bädden, och innan ban visste af
det, kommo tårarna tillbaka, och pastorn grät som ett barn.
Han sträckte ut sina armar, som om han slutit dem kring
ett gudsförgätet, förvilladt hufvud och tryckt det mot sitt
bröst. Han såg ånyo scenen i cellen, och ban tyckte sig se
sig själf hur ban gick fram och tog fångens hand, medan
ordet broder halkade öfver hans läppar, och i fantasien kände
ban försmaken af en tillfredsställelsens stora harmoni, sådan
som människor aldrig erfara den i lifvet.
Han släckte ut ljusen och somnade in i den illusionen,
att när morgondagen kom, skulle han utföra drömmarnas
föresats.
licrnundLx Ftilkbihlintck. I.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
