Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igenom vågorna, när snöyran piskade i ansiktet, han beskref,
hur isen skulle smyga sig omkring tackling, åror och skot,
hur omöjligt det var att i mörkret lägga till vid den stora
ångarens sida. Och ban räknade med sannolikheter. Om
ingen lots kom, skulle fartyget hålla ut till hafs. Där var
rum sjö och god. plats. Där kunde det hålla, sig till
dagningen, och när dagningen kom, skulle lotsen vara färdig
att stiga ombord och göra sin skyldighet. Han slöt med den
anmärkningen, att om han också kom ombord så finge ban
själf göra samma manöver. Ty i snöstorm kunde ingen finna
vägen genom skären och ute på öppna sjön var lotsen till
intet gagn.
Lotsen var en grof. satt karl. med lifiiga rörelser och
ett skarpt ansigtsuttryck. Ingen, som såg honom, skulle
hafva kommit att. tänka på, att denne man kunde vara
obeslutsam. Han hade den hvassa, långsynta blick, som kommer
af vanan att skåda ut mot öppet vatten och af rådighet i
faran. Hans tal var i regeln lika knappt, som hans hand
var snabb. Men i dag flöt talet lifligt från hans läppar, kom
nästan med häftighet, som om ban velat öfvertygat någon
annan än dem, till hvilka ban talade, skrika högre än en
annan, som uppmanade honom att glömma alla förnuftsskäl
och blindt lyda signalen, som pligten bjöd. De båda till
hvilka ban talade, hade under bela tiden icke växlat ett ord.
Men när de sågo hur ifrig lotsen blef, utbytte de en snabb
blick med hvarandra, som båda utan ett ord förstodo. De
hade upptäckt, att lotsen var gripen af den plötsliga skräck
för faror, hvilken understundom kan träffa äfven den
modigaste och mest härdade.- De förstodo, att han var bunden
af den försagdhet, som fjättrar handlingen och är starkare
än hvarje beslut, Men för att. han ej skulle behöfva tala
ensam, mera än för att öfvertyga honom, sade ändtligen
den gamle:
- Bara det inte blir något ledsamt af det här.
- Då får ban skylla sig själf, sade lotsen och satte sig.
Det gick en ström af vatten från dörren och fram till
den plats, där lotsen satt. Men ingen gaf akt därpå. När
detta beslut väl var fattadt och afgjordt, blef det åter tyst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
