Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 223 —
öde. Som lanternans svaga låga dränktes i hafvet, så
slocknade också inom honom hvarje försök att dölja eller
förminska olyckans vidd. Hans rygg krökte sig som under ett
dråpslag, och han stönade högt.
Men som den ensammes smärta icke aflockar
omgifningen annat än en svag glimt af medlidande, och när den
kan kallas för själfförvållad, dessutom framkallar en tillsats
af förakt, som öfverrüstar själfva medkänslan, så gick det
också här.
När morgonen grydde, tänkte ingen längre på lotsen,
ingen mer än den engelske kaptenen, hvilken beslöt att
anmäla honom till välförtjänt straff.
Och som på nattens skräck ofta följer morgonens friska
dådlust, så blef också här nattens drama förvandladt till en
dagens lefnadslustiga komedi.
Ty fartyget hade varit lastadt med 40,000 säckar
hvetemjöl, och alla dessa säckar flöto nu omkring på vattnet,
lockande till bergningsförsök och förvärf. Två man voro
hela dagen sysselsatta med att rädda, hvad räddas kunde.
Och de bergade massor at’ säckar, hvilka sjöskadade såldes
på auktion för 800 kronor och alltså efter gällande lag och
förordning inbringade sina bergare 200 kr. pr man i bergarelön.
Och rästen flöt vida omkring i skärgården. Stormen
förde säckarne rundt om till öarna, in i vikar och upp på
grund. Saltvattnet trängde igenom säckväfnaden och
genomblötte mjölet. Men det trängde aldrig ända till kärnan af
säcken. Innerst inne fans alltid en god slump kvar, som
icke nåtts af vattnet. Och det som hade blifvit vått, lades
ut i tunna lager, torkades i ugnar ocli blef slutligen icke
sämre än annat dåligt mjöl, som står att köpa för den fattige
hos både stadens och landets handlande.
Och långt ute på kobbar och öar i hafsbandet var det
ingen, som tog reda på hvem som hittade litet sjöskadadt
mjöl. Det fans i alla stugor på många mil, och det var ett
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
