Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 250 —
Den gick upp, och gubben Sivert stod på tröskeln.
Han kastade en blick öfver rummet, och så steg han in:
— Jaså, din sju tusande djäfvel.
Han lät dörren stå och pekade på den.
— Ut, skrek han.
Elin lydde utan att säga ett ord. Hon såg på
Gottfrid. när hon gick förbi honom. Han bet sig i läppen och
såg ned. Hon gick mekaniskt utför trappan och hörde
bara, hur dörren där uppe slogs igen med en smäll. — —
Ensam satt hon där nere, hon visste ej hur länge.
Hon spratt till vid att höra herr Sivert gå förbi köksdörren
och ner i boden. Men ban gick ej in till henne, och hon
andades åter lättare.
Gottfrid kom icke ner. Hon hörde honom gå uppe på
sitt rum fram ocb tillbaka. Hon skulle så gärna hafva velat
gå upp och tala vid honom. Men hon tordes icke.
Hennes hjärta var så fullt. Hon skulle hafva kunnat
gråta, men hon fick ej fram en tår. lion förstod, hvad som
skulle komma. Frun skulle tala alvarsamt vid henne, säga
att hon ej kunde få stanna kvar längre hos dem, och så
skulle hon få packa ihop det lion hade och flytta bort.
Hvart? Ja, hvart? Hon hade ingen att komma till. Hon
fick lof att börja slå sig fram på egen hand, lära sig något,
att sy eller tvätta eller något annat. Hvad som hälst!
A, men Gottfrid skulle nog hjälpa henne. Men . . .
Hennes syster skulle få reda på det. Ja, det förstås,
det kunde ju inte hjälpas. Men modern! Det brände i
henne, och gråten ville bryta fram.
— Mamma, mamma, åh om hon hade varit här ändå!
Hon sköt undan diskarna, som hon höll på med, och grät.
— Då hade det aldrig, aldrig skett.
Men Gottfrid skulle väl ändå veta någon råd. Ilan
var ju så snäll emot henne, och hon ville ändå inte, att hon
inte liade träffat honom. Det andra det var nog tråkigt, men
det gick väl öfver.
Hon hörde, hur ban gick i trappan, och hon torkade
bort tårarna. Blodet stockade sig i bröstet på henne. Hon
gick fram till dörren och gläntade på den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
