Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 251 -
Med nedslagna ögon och gråten i halsen stod hon
framför honom.
Han såg upprörd ut och ville först gå förbi henne.
Men hon häjdade honom.
Han drog sig undan handen, som hon lagt på hans ann.
—- Nå, hvad är det nu?
— Det var mitt fel, sade hon.
Han såg sig om, ifall någon skulle komma,
— Ja, det var förbannadt dumt, sade han.
— Jag får inte stanna kvar, förstås, sarle hon, och
tårarna trängde fram igen.
Han gjorde en åtbörd af otålighet:
— Ja, gråt nu bara inte.
— Ja, du vet inte, hur jag har det. Du får lof att
vara vänlig mot mig.
Han blef plötsligt uppmärksam.
— Du är väl aldrig . . .
—- Nej, det var inte det, jag menade. Men jag får
inte stanna kvar, och frun blir så ond, och hon har varit
sä snäll mot mig förut.
— Ja, men hvem liar sagt, att du ska stanna? Hör
på mig nu, Elin, och var en förståndig flicka.
Han lutade sig mot räcket till trappan ocli drog henne
till sig.
— Om nu frun blir ond på dig och säger dig stygga
ord, så behöfver du inte stå och höra på det inte, utan säg
då bara, att du vill flytta.
— Ja, men . . .
— Nej, hör på mig nu bara. Du kan ju komma bort
ocli få lära dig något, ocli i början ska jag hjälpa dig och
skaffa dig ett rum, Du kan väl förstå, att jag inte vill, att
du ska få ledsamheter för min skull. Du skulle ju aldrig få
vara i fred, sedan de nu har fått veta det här. Och för resten
skulle jag ju aldrig kunna träffa dig mer, 0111 du stannade kvar.
— Nej, det är sant.
- Ja-a. För resten har jag ju alltid sagt dig, att det
inte kan räcka för altid, och vi har ju aldrig tyckt om
hvarandra på det sättet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
