Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 263 —
rande af fruktan fortsatte de nästan springande vägen fram
till slussen, förbi en polis, hvilken de märkte betraktade dem.
De stannade ej, förrän de kommit långt bort på
Hornsgatan, där det var tyst oeh lugnt. Där lutade Elin pannan
mot sin väninnnas arm och grät medan de sakta gingo vidare
hem, och Elin bela tiden snyftade, som om hennes hjärta
velat brista.
— Tänk, om ban skulle öfvergifva henne! Tänk. om
hon aldrig skulle se honom mer! — —
En afton hade hon mött honom på Norrbro. Han gick
i sällskap med några kamrater, som glada oeh stojande
kommo utefter trottoaren.
Elin såg honom rätt i ansigtet, när han gick förbi, och
hon märkte, att lian kände igen henne. Hon vände sig om
lor att se, om ban ej ens såg sig om efter dem. Nej, ban
följde med de andra, och hon såg, hur de allesammans sprungo
upp på spårvagnen, som gick till Humlegården.
Hon gick vidare hemåt, kämpande med gråten.
— Jag kunde aldrig tro, att han var så elak, sade
hon till sist.
Det föll henne in, i synnerhet när skymningen föll på,
som en möjlighet, att hon skulle kunna taga lifvet af sig.
Då vore hon kvitt altsanmians med ens, och hon tänkte sig,
hur det skulle gå till. Hon tänkte på, hur hon gick ner till
strömmen och kastade sig i. Hon rycktes ned af det ilande
vattnet, det blef natt för hennes sinnen, och hon dog, och
lifvet var slut. Alting var slut.
Men när dagen kom igen, försvunno dödstankarna,
Det var ju ingenting i världen så svårt, att det inte hade
en öfvergång, och hon hade ingen lust att dö. Hon hade
ju lefvat så kort. — —
När Elin flyttade från sin tjänst, hade hon aldrig
alvar-samt tänkt på, hur hon skulle ställa sitt lif, eller att det
öfverhufvud kunde komma i fråga, att man hade något att
lefva för eller att uträtta med att lefva. Hon hade flyttat,
för att Gottfrid ville det, för att hon skämdes öfver att
dagligen lefva på nåder med dessa människor, som visste om
henne, hvad de visste, för att hon tyckte det var roligt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
