Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2<U -
få rå<lii sig själf ocli kunna få träffa Gottfrid, så ofta hon
ville, ocli för att det fria lifvet på egen hand syntes henne
så lockande och nytt och rikt, Hon hade tänkt, att nu skulle
Gottfrid tänka för henne, och vidare hade hon inte tänkt als.
Men hon hade dag för dag upptäckt sidor hos
Gottfrid, som hon ej känt till eller sett förut. Och så förstod
hon, att när hon födt sitt barn, skulle hon aldrig få träffa
honom mer.–
Han hade skrifvit, att hon skulle komma och besöka
honom en afton, och när hon kom, bad ban henne sitta ned.
Hans röst hade en dämpad, torr klang, som gjorde henne
belt beklämd. Hon satt i soffan och såg ängsligt på honom,
medan han tog plats i gungstolen midt emot.
— Ja, vi skulle väl tala 0111, hur vi ska ställa det nu . . .
med barnet, sade ban. Du vet, att jag altid har sagt att
vi förr eller senare skulle skiljas åt. Och när det väl är
öfver, så blir det bäst — både för dig och mig, tillade han
med en min, som om han talade endast för hennes skull.
I vår reser jag bort ifrån Stockholm, ocli sedan vet jag inte,
när jag kommer tillbaka igen.
Ilon satt och kramade fingrarna mot hvarandra.
— Du kan väl träffa mig som förut då åtminstone, sade
hon. — Du behöfver inte vara rädd, att det ska bli svårt att,
bli af med mig, fortfor hon dröjande. Bara du säger ett ord,
så ska jag aldrig vara dig till besvär.
Han erfor en häftig känsla af misstämning.
- Det menar jag inte häller. Det är inte det, jag är
rädd för. Men jag tänker på dig själf också. När det någon
gång skall ske, så är det bra mycket bättre, att det sker
snart. Ty lefva vi länge tillsammans, då blir det mycket
svårare — både för dig och mig.
Det föreföll Elin, som om något vackert hon bygt upp
åt sig långt borta, långsamt föll i spillror och lemnade
utsigten öfver hennes lifs framtidsväg obegränsadt öde och
enformig. Hon såg den ej längre i njutningens
ögonblicksskimmer med leende hviloplatser vid hvarje tänkbart
uppehåll. Meu hon såg sig själf ensam och aftärd gå, ledande
vid banden en späd varelse, hvars drag hon ej kunde ur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
