Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 280 —
V.
Gottfrid sökte icke upp Elin mem. Hon undrade i
början öfver, att ban aldrig hördes af, och skref ett par
gånger till honom, men när hon ej lick svar, upphörde hon
därmed. Dagarne gingo sin enformiga gång med föga mer
omväxling än den emellan arbete och hvila, och alt mera
bleknade minnena bort från den mellantid i hennes lif, när
hon från sin korta, bäfvande kärleksdröm plötsligt vaknat
upp, ännu mera ensam än någonsin förut och med ett annat
lif att sörja för och vaka öfver.
Elin var ännu blott aderton år gammal, och ändå befann
lion sig nästan pä den punkt i lifvet, när man upphört att
sangviniskt hoppas på, att något nytt och lyftande plötsligt
skall dyka fram och bryta af mot sommar- och
vinterdagarnes långsamma enahanda. Hon hade föga begär längre,
hvarken att kläda sig vackert eller att roa sig, ocli när hon
tänkte på framtiden, tänkte hon sig nästan altid ensam
arbetande för sin gosse, och det föll henne aldrig in att beklaga
sig eller känna sig olycklig häröfver.
En brodd af bitterhet fanns dock inom henne emot
honom, som hon hade hållit så mycket af, och som, när det
kom till stycket, velat tvinga henne att lemna sitt barn i
främmandes händer. I nder kampen om barnet hade hennes
kärleks sista tynande röst dött inom henne, och när hon nu
någon gång tog fram lians porträtt och såg på det, eller någon
annan händelsevis kom att nämna hans nanir», kände hon nästan
endast förvåning öfver, att hon någonsin kunnat vara nog
tokig att bry sig om honom Hon hade kastat bort sig, hela sin
ungdom, sin fägring och sin hängifvenhet, och det var ingen,
som tackade henne därför. Kanske skulle den lilla där en gång
tacka henne? Men utan att vilja göra sig reda för möjligheten
af det motsatta, kände hon sig ängslig, när hon tänkte härpå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
