Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 281 -
Men hon tordes ej fundera för mycket på framtiden.
Att slippa lemna barnet ifrån sig. det var hennes hopp, och
hon såg nu, att det skulle gå. Ofta öfverlemnade bon sig
ej häller åt sina tankar, ty bon hade sett att det gagnade
henne till ingenting. Det gjorde henne bara tung till sinnet,
och hon hade ej tid att så noga öfverväga, om hennes lif
var förfeladt eller inte. Arbetet blef hennes läkare, och hon
hade mer än tillräckligt att taga vara på för att slippa att alt
för mycket behöfva syssla med sig själf. När alt kom
omkring, hade hon det ändå bra mycket bättre än många andra.
I nder den tid Elin gick borta och lärde sig sy, var
det mycket smått för henne. Hon hade varit för stolt för
att någonsin skrifva till Gottfrid, och hon skulle aldrig hafva
kunnat reda sig, om hon ej ibland hade fått litet hjälp
af systern.
Men på sista tiden, hade det gått bättre. Hon hade
fått litet arbete i början, men så småningom hade det blifvit
mera. Nu redde hon sig ändå dag från dag, och dessutom
voro de ju två om rummet. Den andra flickan arbetade
hela dagen borta, och när hon kom hem, och Klia hade
slutat för dagen, lagade de sin mat, lekte en stund med gossen,
gjorde i ordning för natten och gingo själfva till hvila.
Så gingo dagarne utan afbrott och utan omvexling.
När Elin någon gång hade varit ute hos någon bekant eller
en enstaka gång på teatern och sedan kom hem, tyckte hon
nästan, att hon ändå hade det bättre i hvardagslag.
Om Söndagarne var hon merendels hemma, lagade
gossens och sina egna kläder eller sydde något nytt. När det
var sommar, tog hon honom ibland med sig till någon plats,
där det fanns träd och lät honom leka i sanden, där solen
solen gassade riktigt varmt. — -—
Det hade blifvit höst igen, och kall och fuktig blåste
septembervinden från Saltsjön, jagande täta molnbärg in öfver
staden. Utför backarna på söder rann regnvattnet i strida
bäckar ned emot kajen, och de gamla stenhusen vid
Skeppsbron sågo kallare, mörkare, däfnareoch kusligare ut än vanligt.
Elin gick hastigt fram öfver trottoaren. 1 ett paket
under armen hade hon en klädning, som skulle pröfvas.
tlrrntttrdln Fiilkbihlinlck. 1. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
