- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
284

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 284 —

•— Samma afton, när de båda flickorna sutto ensamma
hemma, medan gossen redan sof, knackade det på dörren.

Hilma, väninnan gick fram till dörren.

— Hvem är det? sade hon. i det hon öppnade.

Hon kände inte igen honom och hade aldrig hört Elin
tala om honom heller. Han sade sitt namn, och flickan såg
villrådig inåt rummet.

Elin kom också ut.

— Kors, är det du, Fredrik? Så sent?

Ja, jag tänkte bara att få komma in på en stund.

Han gick in i rummet och satte sig på en stol, utan
att aftaga öfverrocken. Han såg sig omkring och fick syn
på det sofvande barnet, såg från den ena af fickorna till den
andra, till dess att Elin rodnade och i sin förlägenhet gick
fram till vaggan och stälde sig att se på barnet.

Jaså, undslapp det honom.

Det blef en paus.

- Jag trodde, du visste det, sade Elin till sist.

Nej, sàde ban. Det visste jag inte. Nå’n gentil
herre, förstås. Hva?

— Hvarför skall du säga på det där sättet? sade Elin.

— Ja, jag kunde tro det, fortfor ban bittert. Du har
altid varit sä lin af dig, du. Nå, och nu har ban gett dig
på båten och frågar inte efter hvarken dig eller barnet?
Hvasa? Det hade alt sett ut på annat sätt för dig, om du
hade hört på mig, du. Men nu är det som det är.

- Ar det för att säga mig det här, som du har
kommit hit, så kunde du gärna ha legat härifrån.

- Anej, det var det då inte häller. Jag vet inte
egentligen, hur det kom till.

— Nå, hur har det varit för dig, Fredrik, under den
här tiden? sade Elin om en stund för att säga något.

— Jag, sade ban och lyfte upp hufvudet. Jo, jag har
gift mig, jag, och har barn. Två stycken ska’ du veta.

— Jaså, det har jag inte hört något om.

— Nej, vi ha ju inte sett hvarandra stort på de här
tre eller fyra åren. Det gick för resten i en handvänning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free