Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
– Hvad menar du med det? I en handvändning?
— Ja, jag ska’ tala om det för dig altsammans. Jag
tror mest, att det var för att få göra det, som jag kom lut,
fast jag glömde bort det, när jag liek se den här.
- Han nickade bort åt vaggan till.
— Ser du, när en människa inte får det, som bon vill,
så blir en oregerlig till en tid, fast det se’n går öfver. Och
jag hade då börjat gå mycket i huset hos Jonssons, du vet,
garfvarenkan, och där fans tre ogifta döttrar i huset, och
det kom mycket ungdom dit. Nå, jag brukade gå der, för
jag var nedslagen på den tiden, som du vet, att jag brukade
altid tala om dig, om hur mycket jag hade hållit af dig, och
att jag aldrig skulle kunna hålla af någon annan på det
sättet. Nå, nu var där en af döttrarne, hon hette Ida, som
var stillsam och snäll, den som alltid brukade höra på mig.
De andra ville gärna skoja med mig för det där förstås. Och
jag tror visst, att hon tyckte om mig också. För vi kom
att träffas ofta, och en dag märkte vi att hon var med barn.
Det var, för att jag rakt inte brydde mig om, hvad jag
gjorde då, ser du. Och min svärmor, som hon nu är, tog
mig i enrum och sa’ mig, att om jag inte tyckte om flickan,
sä behöfde jag inte gifta mig med henne. För hon hade ju
hört, alt hvad jag hade gått och talat om dig. De skulle
nog veta råd för barnet, och det var mycket bättre, som det
var, än att vi skulle gå och göra oss olyckliga för bela lifvet,
ifall vi gifte oss och se’n inte kunde lida hvarandra.
Elin hade hört på honom uppmärksamt, utan att
afbryta berättelsen med ett ord. Nu nickade hon bara, medan
hennes ögon h-ste.
— Det var rätt sagdt, sade hon.
— Aja, det var det kanske, fortfor ban långsamt och
betänksamt, likasom om ban i hvarje ord gjorde upp
räkningen med det förflutna. Men då tänkte jag inte på det
viset. Jag brydde mig inte om, hur det gick med mig eller
nå’nting. Ogift kunde jag ju inte lefva för jämnan, och när
jag inte kunde få dig, som jag ville ha, då var det ju så
godt, att jag gifte mig med henne och gjorde alting godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
