- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
294

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 294 —

Emellertid hade Hilda också vaknat.

—- Öppna inte för all del.

— Ja, men grannarne. Han väcker ju upp hela huset.

Elin sprang upp och började kläda på sig.

— Vänta litet då. Jag kommer.

Hon slog en sjal omkring sig, gick till dörren och
läste upp.

— Herre Gud, hvad vill du här midt i natten?

Han sköt henne åt sidan och gick in Han var tydligen
mycket drucken. Ilan tog falska steg, när han gick öfver
golfvet, håret var i oordning, halsduken upprifven, och ban
talade oredigt och högt eller mumlade ohörbara obegripliga ord.

Han satte sig på sin vanliga stol och kastade med ett
ryck hatten bort i ett hörn af rummet, drog därpå af sig
manchetterna och kastade dem samma väg. Därpå skrattade
han, nickade åt Elin och såg sig omkring.

— God dag flickor. Nu är jag här igen.

Elin visste ej, hvad hon skulle taga sig till med honom.

- Nej, men snälla Fredrik, gå din väg nu hör du, när
jag ber dig. Du kan ju komma igen i morgon i stället.

— Nej, nu vill ja-ag sta-anna här. Ja, det vill jag.
Jag vill sta-anna, säger jag.

— Ja, men det kan du väl förstå, att inte det går an.
Tänk, om din hustru fick veta det.

— Det rör mig inte. Gå-år det i-inte an, inte? Hvad?
Går det i-inte an, sa’ du? A, det är väl inte så noga med
dig inte. Det har varit andra före mig. Ja. Fast jag inte
är en gentil karl, så , . .

Elin gick emot honom, och hela hennes lilla gestalt
darrade.

— Hvad säger du?

Hans hufvud hade sjunkit ned på bröstet ocli ban
stirrade slött på henne.

—- Jag ska’ sta-anna, säger jag.

Elin var gråtfärdig. Hon gick fram till den andra
flickan, hvilken lika rädd som hon låg och stirrade på
uppträdet.

—- Kan du inte hjälpa mig?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free