Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 310 —
— Ja, menade Petter. Jag gör nog det. Jag har
tjänat i sju år för Rachel och fått Lea. Men nu kan det vara
min tur också.
Därmed gick han fram till Klara och tog henne 0111
lifvet. Det kom så plötsligt, att Klara inte kom sig för att
sätta sig till motvärn, och den gången fans det händelsevis
ingen Anders att ropa på. Hon kastade en hastig blick på
hans ansigte, och i mörkret såg hon inte riktigt, hur ful
ban var.
— Låt bli mig, säger jag, sade hon af gammal vana.
Men han lät sig inte bekomma, utan kysste henne Here
gånger. Klara kände, hur han darrade.
— Nu kan det vara nog, sade hon och slet sig lös.
— Nej, svarade han och grep tag i henne igen. Klara
ska kyssa mig tillbaka.
Hon kunde inte låta bli att skratta och sade med ett
slags groft koketteri:
— Hvarför det då?
- Jo, för annars är det ingenting, förklarade Petter.
Klara vände sig om för att öfvertyga sig om, att ingen
kunde se dem. »Det gör ju detsamma», tänkte hon. »Och
efter han har hjälpt mig så länge, kan jag ju gärna kyssa
honom.» Och när han böjde sig ned öfver hennes ansigte,
rörde hon svagt på läpparna, när de mötte Petters.
Men sedan kysste Petter Klara, så ofta han hjälpte
henne med ämbaret. Och det blef en vana, som emellertid
ingen mer än Petter fäste någon vidare vigt vid.
När våren kom, reste Anders till Amerika, och någon
tid därefter fick Klara ett barn.
Händelsen väckte icke något vidare uppseende. Pojken
blef utackorderad till en torpare, och hennes nåd skickade
efter Klara och talade vackert vid henne, att hon skulle akta
sig för framtiden. Men Klara skötte sina sysslor hos rättarn,
aldeles som om ingenting hade passerat, och hela historien
var snart glömd — utom af Petter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
