Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3(364 —
Ta i, pojkar, skrek Gustaf. Han log med hela
ansigtet, och hans klackar sparkade takten mot stenväggen.
Betänketiden blef häller icke lång. Par efter par
svängde ut, och midt i kolstybben, med det rykande fältet
strax bredvid sig, dansade hela skaran af ungdom, svettiga,
glada och lätta om hjärtat. Solen sken varmt öfver den
stora glädje, som gick genom skogen, och gubbar ocb
gummor deltogo i glädjedansen, öfver att branden var släckt,
och skogen ännu stod hög och grön, bara med en liten fläck
afbränd midt i hjärtat af dess kraftiga växtlighet.
Dansen fortgick i timmar, det ljöd munterhet och sång
på denna underliga dansplats, starka manliga stämmor
blandade sig med klingande, kittlande flickröster, och från
dansen försvann då ocli då ett ensamt par. De gingo bort med
armarna om hvarandras lif, och skogen gömde dem i sin
stora stillhet.
Johanna gick ensam på en skogsstig, som ledde nedåt
östra kusten, yr i hufvudet och varm efter dansen. På två
nätter hade lion inte sofvit, bara tagit sig fritt så pass, att
hon kunnat lägga sig en stund på mossan och sofva bort den
värsta sömnlusten. Som vanligt hade bon arbetat ibland de
ifrigaste. Hon hade brutit ruskor, gräft och hackat upp
jorden, sprungit midt in i elden ocb trampat på den, när
den ville tränga utom kedjans råmärken. Nu hade hon
dansat utan hvila, och utan att veta hvarför, smög bon ensam
bort mellan trädens stammar, och med makliga steg följde
hon den smala vägen, som leder åt öster.
En mattighet, som hon icke kunde få bugt med,
förlamade bela hennes kropp. Hon gick långsamt och såg sig
om efter ett ställe, där hon kunde lägga sig ned. Hon
tänkte på, om hon inte skulle gå och bada. Det var inte
långt till sjön. Men hon kunde inte fatta ett beslut. Hon
bara gick sakta fram på den släta skogsvägen, som krökte
sig mellan träden, ocb hon njöt af den friska barrdoften,
af friheten från röklukt, af aftonsolen, som färgade strimmor
i mossan under de stora, raka tallarna och göt ett rödt sken
kring stammarnas släta bark och de underliga, vridna
grenarna. På afstånd hördes ett entonigt skvalpande, som kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
