Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3(397 —
eftertänksamt stirrade ut i skymningen, till dess att ban
somnade ifrån både modern och sorgerna.
Ett par dagar därefter satte modern på honom hans
sämsta kläder och tog honom med sig i båten. De rodde
öfver sjön och stego i land vid badortens brygga. Sedan
gingo de omkring bland de fina villorna, och Karl Johan
spärrade upp ögonen, för alt hvad ban såg. På somliga
ställen gick modern in. Ibland lät hon Karl Johan stanna
utanför, och ibland tog hon honom med sig.
Men när han fick komma med in, kände ban rakt inte
igen modern. Det kom altid något fint fruntimmer emot
dem och bad dem sitta ner. Ocb modern satte sig längst
nere vid dörr’n ocb höll Karl Johan bredvid sig. Där satt
hon stilla och slog ned ögonen och vaggade med kroppen
och svarade på fruns frågor. Ocli när hon det hade gjort,
böljade hon att tala själf. Hon berättade om, hur fadern
altid hade varit så klen i bröstet, och hur han till sist hade
dött. Nu var bon ensam och öfvergifven, det var ingen,
som ville ge henne arbete, fara på sjön kunde hon inte, så
länge Karl Johan inte var så stor, så han kunde hjälpa
henne, någon ko hade de inte, och vedpinnarna var det inte
godt att skrapa ihop där ute på ön, där det fans så litet
skog, till på köpet när de inte hade lof att hugga af det
lilla, som fans. Altihop berättade hon ocb mycket mer, som
Karl Johan inte kunde komma ihåg, ocb hennes röst var så
len och mild, att Karl Johan tyckte, det var, som om en
annan människa hade talat. Hon bad aldrig om någonting.
Men när hon gick, hade hon altid med sig ett och annat,
några kakor bröd, ett par sillar, en pannkaka, ett stop mjölk
eller kläder och annat smått, som de rika kunde undvara.
Och ville det sig riktigt väl, hände det, att en krona eller
par följde med pä köpet. Då tackade mor Lena så många
gånger, grät och bad gud välsigna herrskapet, som tänkte på
en fattig i hennes elände. Sä neg hon och försvann med
hvad hon hade fått, men innan hon gick på ett annat ställe,
bar hon först altid ned det andra och gömde det under
tofterna i båten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
