Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3(399 —
delen af stugan. Där skulle han ligga och vara tyst. Men
när herskapet kom in i stugan, grät mor Lena och sa’, att
Karl Johan hade blifvit så sjuk. Och när båten lade ut
igen, hade hon fått pangar både till doktorn och apoteket.
Under de sista åren Karl Johan var hemma, hade
modern blifvit som litet konstig. Hon snålade på alting, om
det så gälde, att hau skalade potatisen för groft; och kaffe
fans aldrig i huset. Ibland såg Karl Johan också ett och
annat, som ban aldrig tordes fråga om.
Men när Karl Johan blef sjutton år, tyckte mor Lena.
att hon inte kunde ha honom hemma längre, och en vacker
dag tog hon ensam den gamla båten och rodde till prästen.
När hon kom igeu, sa’ hon, att nu skulle Karl Johan få
komma i handel. Prästen hade lofvat att skaffa honom plats,
efter han kunde räkna så bra.
Gumman grät en vers, när ban skulle i väg. Men
Karl Johan tyckte, det var bra, att han slapp gå hemma
längre, äta dålig mat och hänga modern i kjolarna.
Patron Jönsson var en stor grof karl, som var ensam
handlande på trakten. Han hade förtjänat pangar på att
lura bönderna, sade folk, och Karl Johan betraktade altid
med en blandning af fruktan och beundran hans feta
ansigte med de breda knotorna, där munnen på ett
besynnerligt vis satt på sned, och de skarpa illmariga ögonen, hvilka
blänkte fram under gråa buskiga ögonbryn. Ty från det
ban hade varit så liten, som han kunde minnas, hade Ivarl
Johan varit med om att lura herrskapsfolk, Det hade altid
varit på småsaker, och ehuru han visste, att gumman hade
gamla strumpor med hvarjehanda gömda här och där i
stugan, så kunde det ändå inte vara annat än småsaker. Men
handlanden Jönsson han hade till och med lurat bönder i
hela sitt lif, hvilket är mycket svårare. Och dessutom hade
han lurat dem så grundligt, att han hade blifvit rik på
kuppen, och det tyckte Karl Johan ändå var ett strå hvassare.
Ty att vara rik, var det förnämsta, Karl Johan kunde
tänka sig.
I tre år gick han där nere i den lilla butiken vid
bryggan och var boddräng åt gubben. Stor blef han aldrig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
