Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3(400 —
men han var satt och senig och låg i från morgon till kväll.
Alting hade han reda på. och hvad som fans i butiken, visste
ban på sina fem fingrar, antingen det låg på hyllorna inne
i butiken, i lådorna eller på vinden, om det fans i
magasinet. eller blifvit uppstapladt bland tunnor och skräp, som
I >elamrade bakgården.
När ban stod en lördagskväll inne i butiken, som var
full med folk, gummor, gubbar och barn, rika bönder och
fattiga fiskare eller ibland dem någon af bygdens herremän,
för hvilken förrådet ifrån staden tillfälligtvis tagit slut, då
kände ban sig nästan högtidligt stämd. Dukar vecklades
upp, profvades ocb lades å sido. Skinntröjor vändes och
beskådades. Ankartåg ocb fiskredskap, sill och mjöl,
amerikanskt fläsk, gryn, kaffe och socker, stora, brokiga halsdukar
af ull, hattar af halm och burkar med konserver, som stodo
och blänkte på hyllorna för att locka badgäster — alt detta,
som han såg i rörelse, packas in, försvinna, och lämna
pangar i utbyte, smutsiga sedlar, klingande silfver eller nötta
kopparslantar, — alt detta fylde honom med en rysning af
nöje, som om boden varit hans, och han själf fått stå vid
kassan på kvällen och räkna ihop, hvad som flutit in.
Och sådana dagar var ban mer än vanligt rapp i
benen. Som en pil äntrade ban uppför stegen, tände lyktan
och försvann i den mörka källartrappan bakom disken eller
kilade uppför stegen till vinden och kom tillbaka med någon
af de härligheter, som funnos på förlaget.
Där trifdes ban bäst. Här lågo alla dessa saker,
in-stufvade eller upphängda på spikar under taket, och alt detta,
som här var hopadt, och som oupphörligt ersattes med nytt,
så ofta någon del af förrådet var uttömdt, det tyckte Karl
Johan var själfva rikedomens källa, där ingen mer än den
invigde fick sticka sin näsa. När ban smög där uppe
mellan lårar och tunnor, balar af kaffe och packor af fina tyger,
då njöt ban i fulla drag. Och när han såg på en lapp eller
ett märke, hvad patron betalt för det, ocb sedan visste, hvad
ban tog ute i boden, då kände Karl Johan en rysning af
förtjusning genomströmma bela sin kropp, och han sade tili
sig själf: »Gack du och gör sammaledes.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
