Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3(413 —
näsduken emellan, höll hon i knät, sjaletten satt löst på
hufvudet, öfverkroppen vaggade fram och tillbaka och
ögonen stodo fulla med tårar.
— Håhåjaja, Karl Johan, sade mor Lena än en gång,
och nu började tårarna verkligen att rinna.
Karl Johan lade undan segelgarnsbundten, och lutande
sig fram öfver disken, betraktade ban modern med
uppspärrade ögon, som om ban hade sett en syn. Det var absolut,
som om ban kunnat drömma sig tillbaka i tiden, och han
tyckte nästan, det var besynnerligt, att han själf stod bakom
disken och inte med mössan i hand bredvid moderns knän
En besynnerlig känsla rörde sig inom honom. Det var som
att läsa en bok, där man är nyfiken på upplösningen. Det
var nästan roligt, och med intresse väntade Karl Johan på,
hvad som skulle komma.
Mor Lena torkade sina tårar med näsduken, och när
hon det hade gjort, tog hon fram rösten, så att den klart
och tydligt hördes mellan snyftningarna.
— Det är inte godt för en gammal människa, började hon.
Och så kom bela historien. Skogen, där hon inte fick
hugga ved, holmen, där det knappt växte mer än ett par
kappar potatis, fisken, som bon inte orkade ta upp ur sjön,
därför att hon var ensam ocli gammal, och kon, som hon
aldrig hade haft råd att köpa sig.
Karl Johan stirrade på henne hela tiden. Öfver henne
hängde ett hamptåg och ett par spadar, bakom henne reste
sig en hel hög af tyger, som lågo på disken. Men där hon
satt i skymningen ocli talade om hela denna historia, som
han hört sä många gånger förr, förekom det honom, som
om det blef ett stort fint rum rundt omkring gumman, och
ban själf var en rik man, som satt i en stol och hörde på.
Men när gumman slutat, försvann illusionen, och med
en röst, som lät torr, sade han:
— I har glömt en sak, mor! I brukar altid vara sjuk
i bröstet också.
Mor Lena såg upp, och hennes tårar slutade att rinna.
— Hvad menar du? frågade hon med en gäll röst, som
var hennes vanliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
